Har precis jagat runt en kackerlacka i sovrummet som var stor som en hundvalp. Insektssprayet var slut så det fick bli lukta gott spray i stället… vilket förlängde processen en hel del. Det slutade med att jag fick mosa den med en bok…som nu är så äcklig att jag aldrig kan läsa den.

 

Idag ligger jag hemma i sängen. Har magkatarr och känner mig allmänt ostabil. Det har varit alldeles för mycket på sistone…. Som vanligt märker jag inte förrän det är för sent att jag är alldeles för stressad inombords. Märkligt att jag aldrig lär mig, jag borde ju känna igen symtomen efter typ 20 gånger? Jag blir lättirriterad, hatar Jens större delen av dagen, sover dåligt, kan börja tjuta för ingenting , tycker att jag får för lite luft när jag andas och får ont i magen. Det borde ju inte vara så svårt att känna igen.

 

Mitt problem är INTE att jag jobbar för mycket, det tycker jag bara är kul. Det är mitt kontrollbehov…. jag går upp i allt jag gör 120 %.  Egentligen bör ju inte en person som jag driva eget för jag kan liksom inte släppa något.  Från det att jag slår upp ögonens så börjar tankarna mala: Nu måste vi fixa det och det och det…. O hur löser vi det?  Var tar vi reda på det?  O sen startar både Jens och jag upp nya projekt hela tiden istället för att avsluta ett i taget.  Uppe på detta så är det fullt upp med jobbet på Contribe. Mentalt blir detta för mycket. Jens är också nere i gängorna så vi bråkar alldeles för mycket och gör bara saken värre. Som vanligt tycker vi olika om det mesta!

 

Det roliga är att det är lågsäsong!!! Det är ju meningen att vi bara ska glida omkring…. Allt måste ju inte vara perfekt, vi bor ju för sjutton i Thailand!! Nåja…idag har jag tänkt till och nu ska jag tagga ner. Jag stressade på för att kunna öppna restaurangen nästa vecka men jag har insett nu att det går inte. Vi väntar till oktober och öppnar allting då istället. Det är väldigt stressande kan jag berätta att bara se alla pengar försvinna ut i intet utan att få in några… det är ju dessutom våra sista besparingar som rinner iväg, Papillons pengar tog ju slut för länge sen. Men jag måste inse att det är så här…. Vi valde att göra en massa renoveringar  redan första året för pengar som inte finns…. Då får vi även ta konsekvenserna. Förhoppningen är ju ändå att alla investeringar ska löna sig och i slutändan göra att det rullar in mer också.

 

Vad är positivt då??  Ehh… inget just idag. Det regnar, är jättefuktigt så allt omkring mig möglar. Öppnade precis en dosa snut som hade möglat…. liksom 10 andra dosor som jag fått slänga sista veckan. Det verkar som om den höga fuktigheten vi har nu förstör allt. Det är jäkligt mycket mygg just nu och vår förbaskade myggfångare för typ 10.000 spänn går inte att hitta rätt gas till…. För ingen i Thailand verkar veta om de använder propan eller butan i behållarna. Tar vi fel gas så smälter myggfångaren.  Sen har vi stött på flera ormar sista dagarna… en av dem väldigt giftig och dödlig. Kröp fram när Jens o Daeng lyfte undan skrot. Tillsammans med en skorpion…mysigt.  I natt hade jag en mardröm där jag blev jagad och anfallen av en orm…. Och det gick inte att få tag på någon läkare.  Vi är ju vanligtvis rätt vana vid det här men just nu är det för mycket tycker jag…. Jag hatar de jäkla ormarna. Utanför mitt fönster här i lägenheten hänger två ormskinn…. Vilket innebär att ormar brukar ömsa skinn där. Känns ju kanon!!! Då börjar tankarna ifall ormarna kryper in genom fönstret när vi inte är hemma…. Och sedan kryper upp i vår säng på natten… och att jag vaknar av att jag känner något ringla över mitt ben… och jag vet inte om den är dödlig eller ej…. Men jag måste ligga stilla. Värst av allt är ju ändå barnen… man är ju livrädd att de ska springa på en farlig orm. Vi pratar med dem varje dag hur viktigt det är att inte springa i högt gräs och vad de ska göra om de ser en orm. Nu i lågsäsong är ju alla sjuk-kliniker stängda, man får åka till Lanta Hospital på andra sidan ön, då hinner man ju dö.  Vi har tack och lov ett akutnummer till helikopterambulansen i Phuket, jag håller hårt i det.

 

Vi väntade ju på att de skulle komma o fixa taket bak på restaurangen, det läcker ju in massor. Vi har äntligen fått tag på bra folk som målade taken i bungarna, mycket trevliga och duktiga. Det är bara det att de inte dykt upp nu på en och en halv vecka så vi skickade bort Ning idag för att fråga när de kommer. Ehhh jo hon fick svaret att nu gick det inte att få tag på materialet (en speciell tjock byggduk) så de kommer inte. Tydligen tänkte de inte heller komma och informera oss om det??? Ibland blir man ju mörkrädd! Hur kan man bara skita i en sån sak? Här går vi o väntar dag efter dag, vi hade ju bestämt pris o allting med dem och de lovade att komma och fixa både en dörr i en bungalow plus att sätta upp den här mattan som de hade beställt.

 

Idag tog vi adjö av Ayatoh, imorgon åker han hem till sina mor/far föräldrar igen och blir kvar där över högsäsongen. Fick krama extra på honom nu när vi var nere en stund.

 

För övrigt så längtar jag efter mamma, jättemycket. Åhh vad det ska bli mysigt när hon kommer i november!

Imorgon är tack o lov en ny dag :-) 

 

Det här är May´s restaurang på Klong Dao, mycket god mat.

 

Engelskalektion med Ning. Vi kör 3-4 gånger i veckan nu med Ning och Naa så de är redo inför säsongen.

 

Working man :-)... visst ser han lite sliten ut?

 

Hejdå på ett tag min plutt! Vi kommer sakna dig!

 

Naa lägger ner jättemycket jobb på våra land nu. Vi har köpt mycket växter och mer är på väg för att det ska vara riktigt lummigt och mysigt.

 

Naa och Weiw...

 

Läxläsning... Jamie tycker att det är riktigt kul med bokstäver nu, jippi!

 

Jaa,, här har vi då den farliga ormen och skorpionen som låg under skroten.... (skorpionen är dock inte dödlig, det gör nog mest ont)

 

Här var en annan rackare som kom i vår väg... de är faktiskt ganska fina med sina färger men det gör ju inte att jag gillar dem ändå.

 

De här ligger inte högt på min lista heller kan jag säga... så riktigt äckliga är de. Jag vet att de är helt ofarliga men de kryper ju i hela kroppen när jag ser dem.

 

 

Stor kram  på er!

//DeppCarro