I fredags när vi flyttade in så hjälpte Lisa oss, vi hade mycket mer än vi trodde så det blev 4 rundor med pick-upen. Det var ju min och Jens brollopsdag i fredags också (händer alltid bra saker 22/2). Vi valde att inte gå ut på egen hand och fira eftersom det var första dagen i huset....istället slängde vi oss i vårt fina lyxiga vardagsrum efter en lång dag och satte på en film på vår 42 tummare med surround-system och åt godis. Kändes som i himmelen! Konstigt är att jag har inte alls saknat detta sedan vi flyttade till Thailand, har inte brytt mig om att vi har haft en gammal tjock tv 26 tum med dåligt ljud men nu när vi fick all den här lyxen så blev jag helt överväldigad...så kanske har jag då saknat det omedvetet :-) Vårt kök är däremot något jag verkligen har saknat.... nu kan vi sitta tillsammans vid köksbordet och äta middag även hemma, ibland tröttnat man på att gå ut o äta hela tiden.

 

Vi fyllde kylskåp, frys och skafferi med massor av godsaker så nu har vi gått där o nallat hela helgen.Det var nästan så jag ville göra en Maria Montazami och sätta en rosett på kylskåpet.

 

Sen ska vi ju dock inte glömma att vi är i Thailand så självklart har vi stött på problem också. Vi beställde ett internet 2 veckor innan vi flyttade in för att vara säkra på att vi inte skulle bli utan. Killen dök självklart inte upp och vi fick åka dit igen...han lovade komma efter en timme och dök inte upp så vi fick åka dit dagen efter igen....han lovade komma och efter att vi ringt honom ytterligare 2 gånger så dök han äntligen upp. Något som skulle ta en halvtimme att fixa har de nu hållt på i 2 dagar med  och vi har fortfarande inte internet. Dock har vi blivit lovade att det ska vara grymt bra när det väl funkar :-)

 

Oliver och Jamie tycket att livet är fantastiskt, de har så mycket utrymme att leka på. Jamie håller på att bygga ihop alla sina legoskepp och har nu plats att ha dem stående framme. Vi har idag anmält Oliver till förskolan hela nästa år. Vi hade först tänkt vänta ett år till men han vill så gärna och då får vi lösa det.

 

Oliver har kommit in i en period där många tankar kretsar kring döden. Han har hakat upp sig fullständigt på att jag och Jens en dag kommer dö och att Oliver då blir ensam kvar och inte har någon att gosa med. Det är ju hjärtskärande det här för jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag själv har ju levt med den här skräcken hela livet, började redan när jag var liten fråga mamma gång på gång när hon skulle dö och hade ångest över att hon skulle lämna mig kvar ensam på jorden. Vissa människor kanske helt enkelt har de här tankarna mer än andra. Jamie har aldrig varit så här uppriven över det men det kanske beror på att döden känns lite mer naturlig för honom sedan pappa Teddy dog. Vi har ju alltid talat öppet om att Teddy är i himmelen och att han kommer hit ibland o tittar till oss.

Jag vill ju säga till Oliver att vi aldrig kommer att dö....men samtidigt tycker jag det är viktigt att vara ärlig för OM något skulle hända mig eller Jens så skulle Oliver känna sig sviken av oss. Därför försöker vi förklara att alla dör någon gång, men då kommer vi ses igen i himmelen. Försöker också få honom att förstå att är man blir gammal så slutar till slut kroppen att fungera (som en gammal bil) och då längtar man efter att åka till himmelen och få ett nytt liv. Oliver förstod det här och jämförde det med en robot som får problem med datorn (hjärtat), då fungerar ingenting längre. Det som känns jobbigast är att han inte kommer kunna gosa med oss när vi är i himmelen men vi kom fram till att det kan vi ju ändå även om han inte ser oss så kan han blunda och känna oss.....precis som vi gör med Teddy. En annan jättejobbig sak var ju att Jamie är 3 år äldre än Oliver och då säger Oliver med gråten i halsen att både jag, Jens och Jamie kommer dö före honom och då blir ju han ensam kvar.....jo säger vi men det vet man aldrig, ibland dör man när man är 70 och ibland 90. (svårt för honom att greppa). Vi sa också att den dagen vi dör så har ju både Jamie och Oliver egna barn och fru som de kan pussa på....detta fick honom att börja fnittra....aldrig i livet att de vill ha en fru!!!! Dessa underbara barn.. tack gode gud för att vi får njuta av dem! :-)

 

På Papillon är allt jättebra just nu....som vanligt är vi lyckliga över vår underbara personal. De är superduktiga och självständiga, fantastiskt!

Vi har lagt upp planerna för lågsäsongen nu, öppnat bokningarna för maj, juli och augusti och vi fick in vår första agodabokning för augusti idag via Agoda. Vi kommer ha stängt hela juni och september. Övriga månader kommer vi ha öppet varje dag men bara dagtid. Vi kommer ha frukost inkluderat i priset för vi tror att det är en framgångsfaktor i lågsäsong. Vi har ju redan 2 hela veckor uppbokade utav en amerikansk dykgrupp som hyr hela vår resort. Hoppas vi får det att gå runt.

 

Nu ska jag fortsätta packa upp.....stor kram på er därhemma, hoppas ni har det kanon!

 

 

 

Herre gud, helt plötsligt fick jag 26 kommentarer på förra inlägget o jag var blev lite ställd. Men så kom jag på att det kanske har att göra med att vi var med i ett rapportage för några dagar sedan på Bra Vardag http://www.bravardag.se/artikel/visst-kan-man-flytta-till-thailand. Jag vet inte säkert men kul är det iallafall! :-)

 

Hur mår vi då?? Jo, rätt bra faktiskt. Har fått in hoppa in o jobba rätt mycket eftersom Naa är i Bangkok så vi är en person kort. Vad som är extra kul just nu är allt beröm vi fått av våra gäster...man blir ju alldeles lycklig att få höra hur bra de trivs och vilket underbart ställe vi har här, då känns det som om vi har lyckats! Sen är det ju så att det är gästerna som skapar atmosfären på Papillon och när det är så många sköna människor som det är just nu så blir liksom stämningen på topp. Det är också lite annorlunda när man kommit över peak-stressen som är över jul och nyår, det är mer avslappnade människor som är ute och reser den här perioden på året...det är svårt att bli lika avslappnad över peaksäsongen eftersom det är många fler gäster och vi i personalen är nog också lite mer stressade då vilket kanske smittar av sig lite. Nu har vi mer tid att verkligen lära känna våra gäster och det är ju så spännande!

 

Naa ska tyvärr sluta hos oss from mars månad. Det är självklart sorgligt men lite väntat. Det är inga "hard feelings" eller nåt och vi kommer fortfarande anlita Naa någon timme om dagen till att sköta våra inköp men Naa måste börja jobba mer i sitt familjeföretag som tyvärr blir väldigt eftersatt när hon jobbar på Papillon hela dagarna. Lojal som hon är så väntade hon med att ta upp det tills hon visste att vi hade personal på väg in (Sunny börjar ju i Mars). Vi kommer ha lite stressigt utan Naa i April eftersom Ning då har slutat för säsongen men å andra sidan kommer vi vara full styrka nästa säsong igen för då börjar ju även Kaeng hos oss (vår favoritservitör på vår favoritrestaurang).

 

Barnen mår toppen! De längtar till att vi ska flytta in i huset nu, bara 5 dagar kvar, yes!! Lisa har en pick-up så hon ska hjälpa oss att flytta. Barnen ska ju nu får egna rum så vi kanske kan slippa höra deras syskon gnabb emellanåt.

 

Jag och Lisa var ute i fredags, det var mysigt. Vi gick till The Tavern och åt Chicken Fajitas, sen fortsatte vi till Irie`s bar över gatan där det var livemusik. Irie´s var riktigt bra måste jag säga, vilken mysig bar! Alla som älskar avslappnade reggieställen måste bara gå dit. De har livemusik varje måndag men ibland även andra dagar. Baren är superfin, byggd helt i trä och bara naturmaterial överallt. Härliga rastaflätor-människor serverar och driver baren.

 

Snart kommer mamma ner med sin syster Nina....huamig....då blir Koh Lanta farligt...2 kvinnor i sina bästa år som ska ta sig an Koh Lantas nattliv ;-)

 

Känner mig fet o go som en liten rulltårta just nu, har inte tränat på evigheter. Men men.... motivationen kommer väl tillbaka någon dag.

 

 Skål! Jessica som bor granne med oss nu bjöd på rosé härom kvällen :-)

 

Den här fågeln flög in i ett fönster på restaurangen vi var på igår...visst är den fin?

 

 

 

Kram Caroline

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi var precis förbi Papillon och där var allt bra. Våra gäster gav oss beröm för vår duktiga personal, det värmer. Vi är så stolta över vårt team, tror inte det är många som kan åka iväg så här och känna sig trygga med att personalen tar hand om allt. De ringde inte ens oss på hela helgen..... mycket bra jobbat!

 

Vi trodde knappt vi skulle komma iväg i fredags, det var så jäkla mycket att göra. Torsdagskvällen var nog den mest hektiska på hela säsongen, vi sprang benen av oss allihop, helt galet var det!

Men vi kom iväg och det var sååå skönt. Vi tog båten för första gången och det var riktigt trevligt, vi hade lite picknick med oss. Först när vi skulle på färjan så fick vi ångest för det bara vällde av människor, men tack o lov var det inte alls så många som skulle åka från Lanta. Det är ju otroligt vackert att åka båtvägen till Ao Nang...man kommer förbi Railey och många andra fina ställen.

 

Vi checkade in på ett litet hotell som vi hittat på nätet...Grand Inn. Det var det enda vi kunde hitta i vår budgetklass, det är ju så himla dyrt i Ao Nang. Vi blev glatt överaskade, Grand Inn är ett väldigt enkelt ställe (lite som ett vandrarhem) men rent o fräscht. Inredningen är ju ruggig men om man ser förbi det så finns ändå allt man behöver. 1 dubbelsäng, 1 våningssäng, kabeltv, gratis wifi på rummet, varm dusch och kylskåp. Vi betalade bara 1500 bath per natt och Grand Inn ligger väldigt centralt, mitt emot Mc Donalds. Prisvärt och jag tänker lägga en review på Tripadvisor åt dem.

 

Första kvällen slängde vi oss in på McDonalds och njöt av en big Mac för första gången på evigheter..det var magiskt :-) Sen gick vi o strosade resten av kvällen, shoppade lite och fikade.Jag tog en massage, valde närmsta stället från vårt hotell och blev helt förstummad över hur bra det var....tror faktiskt att det var den bästa massagen jag varit med om. Otroligt duktig kvinna som verkligen visste vad hon gjorde, jag valde huvud, rygg och axlar, jag var som i ett rus efteråt.

 

På lördagen fick Jamie helt bestämma vad vi skulle göra så efter att vi ätit frukost tog vi en longtail ut till Railey Beach. Ja...vad ska man säga....det är ju jättefint men tyvärr så är det så sjukt mycket människor så hela charmen är ju borta. Vi kom i land på Railay west och begav oss sedan mot Railey east. East såg ut mest som en sophög, vi undrade var vi hamnat. Vi letade oss till slut fram till Phraa Nang Beach....som är otrolig vacker. Jag kände direkt igen mig för det var där jag och Teddy var för många år sedan....nostalgiskt. Vi letade upp den enda lediga fläcken på stranden och satte oss där så barnen fick bada. Jag satt o tittade mig omkring och kände mig med ens väldigt sorgsen. Hur kan vi förstöra vår vackra jord på det här viset? Jag tittade på alla hundratals båtar som körde i skytteltrafik, såg dieselmolnen bakom och såg framför mig hur korallerna och fiskarna sakta dog ut. Om 10 år kommer öarna bara bestå av sopor och döda rev. Det var så många turister på stranden så man blev chockad...jag fick nästan panik. Att sitta på Phraa Nang och titta ut över denna otroliga vy måste vara bland det bästa man kan uppleva om man får göra det ensam men med så här mycket människor känns det bara plastigt och stressigt.

 

Något som däremot är positivt med Railey är grottorna. Vi gick in i "diamond cave" vilket barnen tyckte var spännande. Ljudet från fladdermössen var nästan öronbedövande och det fanns otroliga formationer som skapats genom åren.

 

Vi gick tillbaka till Railey west och åt på en restaurang med skyhöga priser och dålig service. Personalen såg ut som om de hatade allt vad turister heter.

 

Efteråt ville Jamie paddla kajak....och detta var verkligen höjdpunkten på dagen. Jag, jamie och Oliver hyrde en kajak en timme och bara paddlade omkring bland bergen som skjuter rätt upp ur havet, sååå fint. Här kände man inte av alla människor utan bara njöt av naturen.

 

Vi kom tillbaka trötta till Ao Nang och kvällen spenderades ännu en gång på massage, middag och shopping. Vi satte oss även utanför en minimart och tog en drink. Skrattade lite åt hur uppfinningsrika thailändare kan vara. En helt vanlig minimart ville de hotta till lite och satte därför upp en liten bardisk och några soffor utanför, drog igång lite musik och chip chilli vipp så blev det en bar :-)

 

Vi satt o filosoferade lite över vårt liv här i Thailand. Så annorlunda vi ser på "paradiset" nu när vi bott här i ett och ett halvt år. I Sverige när man tänkte på Thailand så tänkte man på vackra stränder, palmer och paraplydrinkar.... vänliga leende människor som bugade och sa "Sawadee Kaa". Inget av de här sakerna dyker längre upp i huvudet när vi tänker på Thailand :-) Bilden vi har idag är självklart ärligare. Vissa saker är bättre än vi trodde och vissa saker är mycket sämre. Idag när jag tänker Thailand så tänker jag istället på människornas pengajakt, kulturen, styrningen av landet, kampen för överlevnad, korruptionen..... men också kreativiteten hos människorna här, glädjen, känslostormarna och "ta dagen som den kommer-atmosfären". Att människor ställer upp för varandra och försöker bygga upp något ur ingenting. Blandade känslor. Vi kom iallafall fram till att vi älskar det här landet och människorna här. Det kan vara tufft ibland men vi skulle aldrig byta bort vårt liv här!

 

Vi kände oss lite bekväma idag när vi skulle hem så vi ringde till en kille som vi brukar anlita till transfers och bad honom hämta oss i Ao Nang. Stannade till på Big C på vägen hem o köpte munkar till personalen. Nu är vi hemma o sitter bara o softar.

 

Det är bra att komma bort ibland och få lite perspektiv på vår tillvaro. Lanta är verkligen vårt paradis.....även när det är mycket turister här så är det aldrig i närheten av Ao Nang, Phuket eller Phi Phi.....han är kan man andas och verkligen njuta av Thailand.

 

 

 

Papillon mår bra tycker jag. Trevliga goa gäster och personalen verkar trivas. Men dock så hade vi som vanligt ett "breakdown" häromdagen då vi fick samla hela styrkan och ha krissamtal. Jag börjar bli jäkligt trött på att alla beter sig som barnungar och surar ihop över småsaker. Kvinnor!!! "Jag gillar inte henne....eller hon sa si och så....eller hon talar till mig med fel ton....eller hon mumlade bakom min rygg" ....kan de stoppa upp någonstans nu för jag orkar inte lyssna mer. Vilket de förmodligen uppmärksammade eftersom jag för första gången faktiskt skällde på dem. Jag vet att man tappar ansiktet när man blir arg här men de känner mig så väl nu så jag är inte rädd för det. Jag förklarade att jag och Jens är sjukt trötta på att de beter sig som barnungar. De är dags att skärpa till sig och lära sig att samarbeta och reda upp problem när de uppstår istället för att gräva ner sig o sura. Efter gråt och hetsiga diskussioner så verkar det iallafall vara bättre nu.... en av de nya kvinnorna Mii verkar ha lätt för att prata och det är ju ovanligt för en thailändare. Det stora problemet är som vanligt att de inte gillar Naa...och nu när de är 4 från samma familj så blir hon ju extra utsatt. Men vi pratade om saken, jag försökte få dem att förstå att man ibland måste gå vidare i livet, man kan inte älta saker o ting i tid och evighet... släpp det och gå vidare för guds skull!! Det kan vara en så enkel sak som att någon av dem har sagt något med fel ton för 6 veckor sedan. Då går de och grubblar på detta, känner sig JÄTTE sårade och till slut är detta en oerhört stor sak för dem. Hade de bara lärt sig att prata om saker o ting, exempelvis frågat vad som är fel så hade aldrig de här missförstånden uppstått men det vägrar de ju göra. Något måste iallafall ha hänt för idag hörde vi till och med Naa och Lai skratta tillsammans, det har nog aldrig hänt förr. (eftersom Naa en gång i tiden innan de började hos oss tilltalade Lai´s man på ett nedvärderande sätt och detta kan man inte komma över).

 

Häromkvällen åt vi middag tillsammans med Monica och Ulf som vi ska hyra det nya huset av. Kvällen efter det så var vi uppbjudna till huset på cocktailparty eftersom Ulf fyllde år. Det var jättetrevligt att träffa alla grannar o annat folk och huset var ju helt underbart kvällstid så nu längtar vi ännu mer. Bara några veckor kvar :-)

 

Den stora årliga marknaden har kommit till Lanta. Varje år vid det kinesiska nyåret så är det en stor marknad med mat, tivoli och massa försäljning av allt möjligt. Talangtävling av nåt slag som får en att storkna, trodde knappt människor kunde vara så tondöva. Barnen tycker förstås det är roligt...och jag också faktiskt. Känns lite som när jag var liten och Lions kom till stan :-).... JA JAG ÄR UPPVUXEN I EN HÅLA!

 

Jamie fyller ju år på måndag. Han ska ha glasskalas med sina klasskompisar efter skolan tillsammans med en annan kompis som fyller samma dag. Dessutom har Jamie önskat sig i födelsedagspresent att vi ska åka iväg till Ao Nang o bo på hotell och äta på McDonalds...(det har ju mamma och pappa också längtat efter :-). Därför har vi nu bokat in oss på båten på fredag och kommer tillbaka till Lanta på söndag. Ning ser till att hålla flaggan i topp på Papillon så vi känner oss trygga med det. Vi ska bara njuta, strosa, äta gott och ge oss ut på äventyr. En liten minisemester är precis vad vi behöver just nu.

 

Vi har fått ok på att Sunny ska börja jobba hos oss nu.... tjejen som vi hade på intervju och som ska ta en managerroll på sikt. Hon börjar 1 mars och ska gå bredvid Ning och lära sig så mycket som möjligt.

 

Jessica och hennes dotter Nathalie som vi lärde känna förra året har kommit tillbaka och bor nu i lägenheten bredvid oss. Oliver är fortfarande lika förälskad i Nathalie som är 11 år och följer varje steg hon tar... kan jag förstå för hon är en skönhet.

 

Oliver ska få testa att gå på dagis två månader under april och maj. Vi har ju egentligen som mest tid för honom då men jag tror han kommer tycka det är kul och det är lågsäsongspriser då vilket gör det möjligt för oss att låta honom prova. Det kommer inte behövas någon som helst inskolning för Oliver har inga hämningar över huvud taget :-) Han går omkring som en kung på Papillon, talar med alla gäster, checkar in dem, gör kaffe, ger dem tips på aktiviteter och läxar upp dem när det behövs ( om de exempelvis slänger en fimp på marken eller nåt :-)