Ja då var det dags igen.... den här gången precis utanför Papillon. Det är så himla sorgligt, och framför allt onödigt.

 

I eftermiddags så befann jag mig nere vid bungarna när jag hörde en bil tvärbromsa långt borta....ljudet var så högt och höll i sig så länge....och avslutades med en riktig krasch. Jag fick direkt en klump i magen o började fundera på om Naala hade blivit påkörd. Sen slog det mig helt plötsligt att Jens åkte iväg med motorcykeln en stund tidigare! Jag började småspringa mot restaurangen och såg att Naa vinkade åt mig att jag skulle komma.....usch.... då fick jag lite panik o tänkte att nu är Jens inblandad. Jag rusande igenom restaurangen o ut mot vägen och hjärtat stannade nästan innan jag fick syn på Jens röda tröja. Han stod vid vägkanten en bit bort.

 

Det var en stor olycka....fullt med människor var samlade och flera bilar stod redan i kö. Jens kom och sa bara till mig: - Gå inte dit, du vill inte se.

Jens var chockad, han var tvungen att hålla sig i och kände sig svimfärdig. Han såg framför sig hur det var jag och barnen som låg där istället....

 

Det var ett ungt par från England som körde på en motorcykel och blev påkörda av en bil som kom i hög fart. Bromsspåren efter bilen var säkert 50 meter så föraren måste kört ganska fort. Efter vad vi förstått så skulle paret göra en u-sväng och blev stående mitt i vägen för det kom bilar från andra hållet...de hann inte undan.

 

Några av våra gäster såg olyckan och sprang fram för att hjälpa till. Mannen var så klart chockad och försökte gång på gång resa sig men kunde inte eftersom hans ben var krossat. Han frågade gång på gång hur hans flickvän mådde, han hade ju ryggen mot henne och kunde därför inte se henne. Våra gäster kunde bara svara att hon mådde inte så bra.... de såg ju direkt att kvinnan var död. Tänk vad denna stackars människa ska gå igenom nu.... han ska bära på det här resten av sitt liv. Föraren stack... vet inte varför men jag hoppas att det var av chock...för så hemsk kan ju ingen vara. 

 

Det är så otroligt sorgligt och onödigt att det här ska hända gång på gång. Varje år så dör 25 personer här på Koh Lanta i trafiken. Det beror på följande:

1. Det finns inga hastighetsbegränsningar på Koh Lanta

2. De allra flesta kör utan hjälm

3. Många kör fulla

4. Polisen är nästan aldrig ute och gör några kontroller

 

Att polisen lyser med sin frånvaro är ju illa nog... de är ju hur många som helst som jobbar på den där stationen men jag vet i tusan vad de gör. Att det inte finns några begränsningar på ön är ju mycket märkligt.... allra helst eftersom många här har påpekat det för polisen flertalet gånger och bett om en förändring. MEN det som förvånar mig mest är nog att så få människor bär hjälm. VARFÖR?? Att thailändarna inte gör det är inte så konstigt, de har vuxit upp så. I sverige för 50 år sedan hade ingen varken bilbälte eller cykelhjälm på sig...det har ju med upplysning och en stor beteendeförändring att göra. Men att alla västerlänningar som kommer hit skiter i hjälm övergår mitt förstånd. Blir man odödlig bara för att man är i ett annat land? Borde det inte vara ännu viktigare att ha hjälm i ett land där trafiken är helt galen? Det är dessutom vänstertrafik vilket många är ovana vid. Bland de som bott här ett tag är det nästan ingen som har hjälm. Nästan ingen av våra vänner använder hjälm!

 

Nästa konstiga grej är att såå många kör fulla. Både motorcykel och bil. Jag menar det skulle ju aldrig hända i Europa...allra helst inte i Sverige. Här är det ju helt naturligt att sätta sig på hojen efter en krogkväll, det är så man tar sig hem helt enkelt. Man vågar ju inte tänka på hur många alkohol eller drogpåverkade man möter varje dag. Det är bara så märkligt att något som är så tabu hemma i väst... helt plötsligt blir helt naturligt i Thailand.

 

Sen splashar de ut i media att det är en dödsfälla att åka till "paradiset". Si o så många turister dör varje år i den hemska trafiken. Det är ju i och försig sant men ingen talar om den här galna beteendeförändringen som sker hos oss västerlänningar när vi åker till "paradiset".

 

Vi har känt oss skakade hela dagen. Vi funderar på om vi borde köpa en bil istället.... man borde ju vara lite mer skyddad då. Det är bara så förbaskat dyrt.... även begagnade bilar här nere är dyra för andrahandsvärdet är högt. Vi får se hur den här säsongen går, kanske får vi råd att köpa en så småningom. Fram tills dess kommer iallafall vi krypa fram på vägarna. Vi är hyfsat vana förare nu men man vet ju tyvärr aldrig vilka idioter man möter.

 

Kram på er alla, ta hand om er och njut av varje stund.

 

//Caroline

 

 

 

Herregud vad skönt det hade varit med dagis till Oliver några timmar i veckan, han är ju galen den ungen. Rolig men helt tokig och efter en dag med honom sliter man sitt hår just nu.... han hittar bara på bus hela dagen lång. Han skrattar konstant åt sina egna skämt och tror att hela världen kretsar kring honom.... (lite som sin mamma kanske:-)

 

Just nu sitter jag i soffan o trycker in en påse popcorn i munnen. Barnen ligger i sina sängar o tittar på film. De äter också snacks och gottar sig trots att det inte är lördag. Var tvungen att skämma bort dem lite eftersom Jamie kom tidigare med gråten i halsen och sa: -Mamma, jag känner mig så himla ledsen just nu och jag vet inte varför.... o sen grät han en stund. Det gjorde så ont så ont i mitt mammahjärta.... försökte förklara att det kan vara så ibland men att det går över. 

 

Det har varit en tung vecka på Papillon tycker jag. Vi har jobbat hårt och fått lösa mycket problem. Inga stora problem egentligen men eftersom allt är så svårtjobbat i Thailand så blir även detaljer fullständigt utmattande problem. Exempelvis så slutade internet att fungera på Papillon. Det är ju självklart jättedrygt eftersom alla våra gäster använder det och vi är fullbokade. Vi börjar ringa och försöka hitta problemet och efter ett antal samtal visar det sig att någon främmande människa har gått in på ett kontor i Krabi och sagt upp vårt abonnemang. Vi försöker förklara att vi inte har gjort det men då skickar de över en kopia på en uppsägning. Underskriften är gjord av någon som heter Lena, som inte har med vårt företag eller nummer att göra. I vanliga fall måste man visa leg för att kunna säga upp ett abonnemang men inte den här gången, internetbolaget gjorde alltså fel....vilket de är medvetna om. Då skulle man ju kunna tro att de sätter igång det igen men nej. De vill att den som tecknade abonnemanget (alltså förra ägaren Ilse) ska åka in till ett kontor i Krabi och visa sitt pass och säga att det ska sättas igång igen. Hur sjukt det än är så gör tack o lov Ilse detta morgonen efter. Tjejen där lovar att sätta igång det. Inget händer och vi ringer igen, de hävdar att Ilse aldrig varit på någon kontor!!! Efter en lång diskussion visar det sig att hon inte var på rätt kontor, det här var ett litet men de vill nu hon ska åka till ett annat inne i centrum. Vi får alltså skicka dit stackars Ilse igen. Efter det lovade de att det skulle sättas igång igen men först fick vi ringa runt o hitta en kille på lanta som kunde komma o installera det igen. Det löste sig till slut sent på kvällen dag 2. Vad säger ni om den här historien??? Jag var gråtfärdig ett tag och funderade över att spränga TOT som är internetleverantör. 

 

I veckan kom de äntligen från Homepro och lagade vår nya ugn. Den kostade ju 50.000 och gick sönder efter en månad, kul! Från att vi anmälde problemet så tog det 2-3 veckor innan de kom men det mest otroliga av allt är att reparatörerna körde från Bangkok, 13 timmar och reparerade ugnen i en halvtimme och körde sen tillbaka. Ehhh... lite effektivisering skulle nog inte skada :-)

 

Jag letar nya hem till våra små kattungar.... tyvärr. De är så himla söta o goa men tyvärr så bajjar de runt bungarna så det luktar hemskt. Vi har försökt allt, flyttat runt en kattlåda o sprejat med citron men inget hjälper. Eftersom gästerna går först så är det inget o ge på.... jag får stå för mitt misstag o nu lösa problemet på nåt sätt.

 

Sen har vi haft lite känslo kriser bland personalen som vanligt. Det är ju rätt kraftig rollsökning i gruppen nu när Emma kommit in men efter att vi rensat luften så blev det bättre.

 

Idag har vi haft en skön dag. Vi började med en långfrukost på Franska Bageriet och sedan åkte vi ner till Klapa Klums nya ställe på Klong Kong. Där päste vi på stranden, badade o drack en kall öl. Sedan åt vi lunch på en ny indisk restaurang på Long Beach, jättegott verkligen. Sen började Jens jobba och jag åkte ner o tog en lång skön massage. Because I´m worth it ;-)

 

Mamma åker hem på tisdag, då har det gått nästan en månad. Helt otroligt, känns som om hon kom igår. Det har varit jättemysigt att ha henne här. Barnen kommer nog bli helt förstörda men tack o lov så kommer ju Sara, Matte, Vidar o Valter om bara några veckor och sen kommer ju även Mona med famij om 4 veckor så varken vi eller barnen behöver deppa.

 

Vi har börjat prata lite om vår Sverige.resa som är planerad i Maj. Vi har inte riktigt bestämt oss men vi funderar faktiskt på att skippa Sverige den här gången och istället åka runt i Asien på en långresa. Jamie och Oliver vill att vi ska åka till Malaysia till ett nyöppnat Legoland och jag o Jens är sugna både på norra Thailand och även Laos eller Kambodja. Vi får väl se hur det blir.

 

Nehe, nu känner jag att sängen kallar på mig.... massa kärlek till er alla!

 

 

 

Jaha… då var det söndag igen. Vet inte var veckorna försvinner nu, det går galet fort. Det händer så mycket på Papillon nu hela tiden så jag tycker det mesta handlar om att släcka bränder eller lösa problem. Roligt men utmattande….jag och Jens somnar som klubbade sälar på kvällarna.

 

Emma har ju börjat jobba hos oss nu, jag tycker att det går bra. Självklart tar det ett tag innan hon jobbat in sig med våra rutiner och lärt känna alla men hon är duktig ännu så länge. Det som hon har lite problem med är gränsen mellan att vara social och pratig. En stor del av hennes jobb är ju att prata och vara hjälpsam mot våra gäster men samtidigt har vi många andra sysslor och ibland måste man ursäkta sig och rusa vidare, man måste alltid snegla sig omkring och ha koll på när det händer andra saker, det är inte alltid så lätt, men det kommer nog. Vi som är på Papillon nu har ju jobbat länge ihop och vi har ju en viss kultur. Det är lätt för oss att ta för givet att alla som kommer in ska tänka likadant men när man funderar på saken förstår man att det tar ett tag. Vi har ju ”arbetat in” på Papillon att ingens arbete är viktigare än den andras. Även om jag o Jens är ägare så diskar och räfsar vi löv när vi har tid över och hoppar även in och städar när det behövs. Detta har ju även vår personal anammat även om det inte ligger i thailändarnas arbetskultur, de är mycket mer hierarkiska. Men som det är nu hjälper alla till med allt, man gör det som behövs helt enkelt. Där är inte riktigt Emma ännu men det kommer nog. Vi är fortfarande fullbokade på Papillon och har massor med folk i restaurangen, jättekul!

 

Vi börjar väl lite smått få tillbaka livet sedan Emma började, nu arbetar Jens sina timmar och sedan har vi familjetid. Sen händer det ibland saker som gör att vi måste hoppa in o lösa problem men det kommer vi aldrig ifrån. Det är alltid kriser som dyker upp här nere, alltid. Igår var vår lediga eftermiddag och vi åkte till stranden. Då ringer först en av gästerna som har en orm på sitt tak. När vi löst det så kom nästa grej, då hade Sören varit hos oss och sprayat mot mygg…. Han hade dock sprayat in i Cedriks hus och Cedrik var jättearg, han är nämligen en naturmänniska och han tycker det är tillräckligt jobbigt att vi sprayar ut medel mot mygg men att det kommer in i hans hus var droppen. Jens fick försöka tona ner det hela så gott det gick. Men men….vi hade i alla fall en jätteskön eftermiddag på Klong Dao, vi låg vid Paz Bar och lapade sol, badade och drack öl :-)

På kvällen åkte vi in till Saladan o gick runt på marknaden, köpte några fina klänningar och åt en god middag. Det svenska godiset anlände till Lanta Diver i helgen också så vi avslutade med ett trycka ner en varsin påse :-)

 

En dryg sak är att immigration är på ön nu... vi liksom många andra är ju inte helt vattentäta så vi har ett kodsystem som vi ska använda om de dyker upp..vissa personer måster försvinna då :-)

 

Nehe, nu ska jag åka o handla handdukar till Papillon, gästerna verkar äta upp dem för de räcker aldrig till hur många vi än köper. Jamie och mormor är på stranden och plockar snäckor och Oliver går runt med ett leende på läpparna efter att ha vunnit över mig i den försvunna diamanten.

 

Hej på er!

 

Ja nu har jag och Jens varit i Bangkok 3 dagar helt på egen hand....underbart! Kvällen innan vi skulle åka hade vi lite ångest, det var så länge sedan vi var utan barnen och när det väl gäller så tänker man bara på hur mycket man kommer sakna trollen. Men när vi väl kom iväg så var det jätteskönt, vi längtade inte hem för fem öre. Vi bara strosade runt o gjorde vad som föll oss in, badade skumbad, tog massage, åt en massa god mat och drack en MASSA goda drinkar :-) .... och sen shoppade vi julklappar till barnen och lite till Papillon. Vi upptäckte en ny galleria som vi verkligen tyckte om, World center plaza. Sedan gick vi självklart även på MBK som vi gillar jättemycket. Nu när vi varit i Bangkok ett antal gånger så börjar vi känna oss hemma där, vi känner till staden lite mer och kan lättare lokalisera oss. Vi har fattat grejen med skytrain nu också, det är ju ett betydligt snabbare sätt att ta sig runt.

 

Den här gången bodde vi i Soi 4 vilket är mitt i smeten. Men from nu kommer vi att bo i Soi 8 för det är vår favorit. Vi har hittat ett kanonställe där som heter Adelphi Suites, ligger perfekt och har en riktigt bra restaurang. Vi åt där båda dagarna, restaurangen heter Monsoon och både maten o drinkarna var grymma. Skytrain ligger precis intill.

 

Bangkok är en härlig stad... men självklart ser man ju mer och mer av det tragiska också ju mer man är där. Det gör ju ont i hjärtat att se alla tiggare på gatorna..... gamla kvinnor som sitter och tigger med små spädbarn i famnen mitt i natten.... handikappade människor utan ben som släpar sig fram på trottoaren med en bössa i handen....ensamma barn som sitter o tigger i trappor. Självklart vet jag att det finns en business-sida av det här också. Föräldrarna skickar dit sina barn för de vet att det ger mer pengar och de gamla kvinnorna vet att fler människor ömkar för dem med små barn i famnen, men hur som helst så är det sorgligt och tragiskt. Ingen borde behöva leva i den missären.

 

Det är svårt att greppa hur jäkla stort Bangkok är. När vi flög från Bangkok till Trang så flög vi över staden och den sträcker sig så långt man kan se åt alla håll, det finns ingen ände på det! Och vilken business... det finns galet mycket gallerior. Shoppingen är fantastisk....men det är nästan för mycket, jag tycker man får lite black-out :-) Vi var inne på en leksaksaffär, Toys´R`Us och den var helt enorm. Vi gick nog därinne i över en timme, man får sådan beslutsångest med ett så stort utbud. På MBK shoppade vi presenter till vår personal. Vi hittade superfina klänningar till Lai och Weiw, en riktigt fin märkesskjorta till Daeng och fina virkade tröjor till Ning o Naa.

 

Vi är mäkta stolta över Ning efter den här helgen. Helt otroligt att hon klarar av att driva Papillon på egen hand 3 hela dagar. Det är så mycket som händer på Papillon varje dag när vi är fullbokade och varje problem som uppstår måste lösas. Det här gjorde Ning själv med bravur och hon ringde bara oss en gång på hela helgen. Det är nästan jag får en tår i ögat när jag tänker på hur mycket Ning har vuxit på bara ett år. När hon kom till Papillon hade hon aldrig jobbat med varken restaurang eller resort, hon hade aldrig jobbat med att laga mat, hon kunde väldigt lite engelska. Det var ett tufft år för henne, hon grät många gånger första säsongen pga all press och alla utmaningar  men nu ett år senare kan hon laga både Thai och västerländsk mat, hon kan baka, hon talar mycket bra engelska (för att vara thai) hon har all kontakt med myndigheter och andra businesspartners, hon tar hand om alla gäster, hon tar mycket av personalfrågorna, inköp och mycket annat. Imponerande :-)

 

Idag hade vi Emma på intervju, som jag berättade om sist. Hon var precis så härlig och trevlig som vi trodde så hon börjar arbeta hos oss imorgonbitti! Härligt :-)

 

Vi har fått 3 st nya 5:or på Tripadvisor så nu väntar vi med spänning på att se vilken plats vi hamnar på...de uppdaterar bara det en gång per månad och vi vet inte exakt när. Det är så himla kul att få reviews, man blir så glad så glad. Sen att de i den senast reviewn kallade oss för Caroline och Jan var bara en ren bonus, då får jag chansen att reta Jens lite ;-)

 

 

 

 

 

Nej då, jag har inte slutat blogga men jag har så sjukt mycket att göra hela tiden!! Det är verkligen fullt upp nu när vi är fullbelagda på Papillon samtidigt som jag arbetar för Contribe..... sen är det ju dessutom allt annat, barnen behöver klippa sig, fritidsaktiviteter, läxor, träning...ja ni vet.

 

Själv satt jag ju igång o träna förra veckan, körde hårt med thaiboxningen. Men så tog det stopp denna veckan igen... jag lyckas inte behålla motivationen helt enkelt. Imorse hade jag o Lisa bestämt för att träffas på boxningen kl 8.30 men jag avbokade, kunde inte förmå mig att gå dit, kände mig bara så jäkla trött o sliten. Lisa kände sig likadan så hon blev bara glad :-)

 

Att vi har så himla mycket nu beror till stor del på Röv-Pat som jag kallar honom för tillfället. Ni vet den där underbara trevliga killen som skulle börja jobba hos oss 1 november. Honom vi hade förberett för genom att lägga helt nytt schema och planerat arbetet i detalj för att allt skulle klaffa. Han som var sååå säker på sin sak och var jätteglad för att börja hos oss...... Jo den trevliga Pat dök aldrig upp o svarade inte heller i telefon. Därför får vi andra göra vårt bästa för att täcka upp för honom nu.

 

Vissa såg ju säkert mitt inlägg på FB häromdagen om att vi söker en svensk personal nu.... någon man kan lita på. Det är ju en himla tur att vi har så bra personal som vi har på Papillon, annars hade vi gått på knäna nu. Samtliga jobbar ruggigt bra nu...Weiw, Lai o Daeng är klockrena i köket och Ning sköter manager-rollen med bravur. Problemet är att vi har så mycket folk i restaurangen på kvällarna (ett angenämt problem) så vi måste in med en person till. Dessutom är det knökmycket att göra på morgonen när folk både ska ha frukost och boka en massa utflykter o ställa frågor.

 

Iallafall medan vi var mitt uppe i att planera vem vi skulle ta hit från Sverige så dök det upp en trevlig överaskning. En jättetrevlig o gullig tjej från England kom o sökte jobbet. Hon bor här på Lanta, är förlovad med en thailändare. Emma som hon heter har arbetat ett antal år inom restaurang och även reception tidigare och hon har även jobbat som flygvärdinna. Hon är jättesugen på jobbet, det är precis vad hon har letat efter. Och hon verkar faktiskt vara precis vad vi behöver :-) Hon verkar himla bra, ler hela tiden....vi är överens om lön o villkor och hon kan börja omgående. Yes! Enda problemet är att hon just nu har dengue febern och ligger på Phuket sjukhus....arghhh! Men hon räknar med att få komma hem till Lanta imorgon så kanske att hon kan börja nästa vecka, vi hoppas!

 

 

På fredag ska jag o Jens åka till Bangkok....själva! Mormor ska ha barnen och vi ska njuta av egentid. Vi har inte bestämt så mycket vad vi ska göra...bara ta dagen som den kommer o strosa runt. Äta gott, göra vad vi vill, bli lite fulla o ha roligt :-)

 

Hej så länge, hoppas ni alla mår bra där hemma!

 

Har knappt hunnit ta några bilder men här är några stycken iallafall.