Idag har mamma kommit äntligen, härligt! Barnen är lyriska, mormor är ju en favorit. Dock så är även Jimmy det och han åkte hem idag så det är lite tråkigt samtidigt. Mamma hade med sig massa godis... som inte jag ska äta :-) Spel, målarböcker och adventskalendrar till barnen från Corrina,...massor av panduro-julpyssel  från Mona så barnen var helt överlyckliga. Tack snälla söta mostrar :-) Sen hade mamma även med sig våra bröllopstavlor, vi tyckte det var dags att ta ner dem eftersom vi inte har några planer på att flytta hem på ett tag. Nästan så man blir lite kär när man tittar o minns den fantastiska dagen ;-)

 

Vi har fullt upp tycker jag, dagarna bara försvinner känns det som.... jag vet sällan vilken dag det är. Papillon är i stort sätt fullbokat from nu. Det är roligt faktiskt, vi tillbringar största delen av dagen på Papillon, det är så mycket att rodda med i högsäsong...jag tror vi hade glömt hur mycket det faktiskt är. Sen händer det alltid saker man måste ta tag i.... varje dag. Sen jobbar jag för Contribe också men det funkar bra eftersom jag kan sitta på Papillon o jobba, sen går jag bara ifrån när det dyker upp saker.

 

I helgen hade Jamie en kompis som sov över, det var självklart jättekul. De fick ha rummet för sig själva och Oliver som inne hos oss. Jag minns själv hur spännande det var första gångerna man sov över hos en kompis :-)

 

Våra katter trivs o mår bra. Det funkar väldigt bra ihop med Naala vilket förvånar oss allihop. Dock hoppar de gärna upp på vårt restaurangtak och tror uppenbarligen att det är ok att gå på toa där....vilket ställde till med problem pga lukten. Därför fick vi börja dagen idag med att åla oss upp på taket (ni förstår säkert att "vi" betyder Daeng :-) och spraya en massa citronolja, vi har läst att katter hatar det. Sen försöker vi nu få dem att hålla sig ute i trädgården.

 

Jag gjorde min första dubbelbokning igår...inte kul alls. Jag hade sedan tidigare en bokning i januari som jag fått in via mail men igår damp det ner en agoda-bokning på samma datum och det visade sig att jag glömt ta bort den bungen från agoda så därför blev det nu dubbelt. Vilken ångest... vi får se det löser sig.

 

Vi hade det jättetrevligt i helgen på Spa. Det var ju dags för lite personalvård så vi tjejer begav oss till Serenity Spa och gottade oss i 2,5 timme. Jag valde att börja med en body-skrubb....sedan oljemassage och sist en ansiktsbehandling.. ljuvligt! Vi var 4 personer som fick 2,5 timmars behandling var och för detta betalade vi 1000 sek....är det inte galet?

 

Jimmy, Jens, Daeng och Magnus (Round House) var ute o fiskade i fredags.... det gick inte lika bra. Det fick inte en enda fisk faktiskt så man får nog säga att det var en flopp :-) En uppsida var dock att de fick se vilda delfiner.

 

Som vanligt är det en massa personalproblem...eller det är väl egentligen inte problem men här i Thailand får man ha krismöten varannan dag. Thailändare är humörsmänniskor och man får ofta släcka bränder... ibland så ofta att det står en upp i halsen. Det känns som om det alltid är något! Sista dagarna har det varit en djup kris över vem som lagar maten till personalen och vilken tid den ska vara klar. En diskussion kring att alla måste tänka lite på vad de väljer att äta (några av dem väljer ju självklart att äta räkor eller nötkött till lunch varje dag) resulterade i en missuppfattning där några trodde att vi inte litade på dem vilket i sin tur resulterade i tårar och upprörda känslor där en av dem slängde nyklarna på bordet..... (de smög dock tillbaka och hämtade dem när känslorna lagt sig lite :-). Det har väl rätt upp sig nu men det dröjer inte länge till nästa kris... det är en del av vardagen här.

 

Åkte iväg för att hämta våra nattduksbord till bungarna som vi beställde för en månad sedan, det skulle ta 4 veckor för killen att tillverka dem, 9 st. När vi kom dit berättade han dock att han inte påbörjat dem ännu....och han hade tappat bort ritningen..... och han hade tappat bort vårt telefonnummer (vi ligger ju hela 3 km längre bort längs vägen :-) Det är också väldigt typiskt här i Thailand så jag blev inte ens upprörd faktiskt.... jag bara skrattade för mig själv.

 

Jag har ju börjat träna igen, kors i taket. Kört thaiboxning 2 dagar och imorgon är det dags igen. Känner mig faktiskt inte alls pepp men hoppas jag lyckas hålla kvar tillräcklig motivation.

 

Japp, det var nog allt för den här gången. Nu ska vi njuta en hel månad av att umgås med mamma och om 9 dagar ska faktiskt jag och Jens åka till Bangkok alldeles ensamma o njuta av lite egentid....det är nåt att se fram emot det :-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Hipp hipp hurra för dig mamma/ mormor, vi hoppas du får en fantastisk dag :-)

Vi längtar tills på ondag när vi får se dig igen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Usch, idag är det en sorgens dag på Koh Lanta. Det hände en väldigt tragisk olycka natten mellan fredag och lördag. Maj-Britt (Majsan), en av lärarna på Lilla Svenska Skolan var på väg hem på sin moped och blev påkörd av en stor bil. Maj-Britt omkom direkt och många människor på Lanta mår självklart väldigt dåligt över det här. Ett antal personer har kommit förbi olycksplatsen efterår vilket har varit traumatiskt och många undrar naturligtvis hur det kunde hända. Ibland hjälper det tyvärr inte att man har hjälm. Maj-Britt hade 2 barn i Sverige som nu måste genomlida det här.....det gör ont i hjärtat när man tänker på det.

 

Idag samlades alla barn och även vi föräldrar på skolan tillsammans med en präst från Svenska Kyrkan. Eftersom Maj-Britt varit på skolan i många år så är det många som har starka band till henne vilket gör det väldigt känslosamt....många sörjer. Imorgon ska vi samlas på stranden utanför Paz Indianbar som var Maj-Britts favoritställe och sända upp en kärleksfull hälsning, detta görs i Thailand genom att tända en sorts rislampa som sakta stiger upp mot himlen.

 

När en sådan här sak händer så kan man inte annat än börja fundera på livet. På ett ögonblick kan jag eller någon av mina älskade nära och kära vara borta, det är skrämmande. Det händer varje dag vi har ju inte en aning om när det är dags. De flesta av oss har ju förlorat någon man älskar men ändå intalar vi oss att det kommer inte hända oss.

 

Vi har pratat en del om det den här helgen och vi är väl överens om en sak. Om det händer så vill vi aldrig behöva tänka: - Åhh varför njöt vi inte mer av livet? Varför tog vi inte tillvara på tiden tillsammans? Varför gjorde vi inte allt vi drömde om? Varför la vi vår energi på saker som inte betyder något istället för att ha roligt tillsammans?

 

Vi kom fram till att mycket handlar om vilken inställning vi har i livet. Det är vi själva som väljer hur vi ska möta alla utmaningar. Det är vi själva som bestämmer vilken syn vi har på alla småsaker under dagen. Även tråkiga "måsten" kan ju bli roliga om vi bestämmer oss för det. Dessutom borde vi ju aldrig använda ordet måsten för redan där har vi ju bestämt att vi gör något mot vår vilja och då blir det tråkigt. Om dagarna bara består av måsten så njuter vi ju inte av livet.

 

Vi tog ett så enkelt exempel som att vi har talat ett tag om att vi "måste" sätta upp ett staket mot vår stora komposthög på Papillon. En sak som mest känns tråkig och stressande. Men det är ju galet att tänka så, det är ju ingen som tvingar oss att göra det, världen går inte under om vi struntar i det. Faktum är ju att det här är något som vi väljer att göra för att vi tycker om att ha fint omkring oss och för att vi tycker om att göra det fint för våra gäster. Hur kan det då bli något negativt?? Jo enbart för att vi har fel inställning.

 

Och sluta gnälla över småsaker, vi har verkligen inte ett shit att gnälla över i vårt liv så lägg ner!!!

 

Vi har också kommit på att vi måste njuta mer av våra framgångar. Det känns lite idag som att när vi har lyckats med något bra eller blivit färdiga med ett stort projekt så rusar vi bara vidare till nästa istället för att stanna upp och klappa oss på axeln lite...fira att det går så bra och att vi är så duktiga..... allt blir ju så mycket roligare om man tänker till lite och firar det vi lyckas med i livet. Det är lätt gjort att bara reflektera över problemen och svårigheterna.

 

Summa sumarum... vi är ganska bra på att uppskatta livet.... vi talar ofta om vilken otrolig tur vi har och hur fantastiskt det känns att vi är friska och får leva vår dröm. Däremot behöver vi bli bättre på att ha roligt i nuet. Vi ska inte vänta med med att njuta tills något är klart, vi ska ju njuta och ha roligt när vi gör det..... sluta känna stress och slappna av. Det finns inga måsten och livet ska uppskattas varje dag för vi vet inte om det är för sent imorgon. Det är faktiskt vårt ansvar som människor att göra det bästa vi kan av den största gåvan som finns... LIVET!

 

Idag blev det lite eftertänksamt och djupt..... men så är det ibland :-)

 

Stor kram på er, hoppas ni mår toppen och njuter av Era liv!

 

// Caroline

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.  

Jahopp.... då har Papillon öppnat igen :-) Vi har varit så spända allihop sista veckan innan premiären så det riktigt kändes i luften. Hoppas vi kan börja andas nu igen men det har inte direkt börjat bra.

 

I måndagsförmiddag så hade vi en välsignelse av Papillon som Ning o Naa ordnade. Vi offrade en massa på offerbordet, vi knöt sidenband runt altaret o vi tände rökelse enligt alla regler. Detta gjordes exakt kl 9.49 vilket också var viktigt. Men tydligen offrade vi inte tillräckligt för jag tycker det körde ihop sig rätt rejält :-)

 

Vi har ju varit himla oroliga för Weiw, hon pallar inte att vara huvudkock. Hon är helt enkelt inte tillräckligt duktig eller erfaren. Sedan är hon ganska omogen som person, hon tycker egentligen det är viktigare att spegla sig o sminka sig hela dagarna. Vi satte press på henne sista veckan innan öppning o beställde en massa olika rätter och gav sedan feedback på hur de kan förbättras....i början gick det bra men sen blev det sämre. Hon verkar ha glömt det mesta från förra säsongen för hon fixade knappt att göra en peanang curry. Iallafall insåg vi att vi måste hitta en kock till.... och så får Weiw vara side-kicker istället. Vi har letat med ljus o lykta i över en vecka, åkt runt till alla vi känner, skrivit på fb och satt ut skyltar.... men det är ju tyvärr väldigt svårt att hitta en duktigt kock som är ledig. I vilket fall så lyckades vi få kontakt med en erfaren kock som vi intervjuade i måndags o vi bestämde att ta in henne på prov i 2 veckor till att börja med för att se vad hon går för. Det verkade ju lovande men eftersom vi hade premiär i går så visste vi att vi bara måste klara första kvällen själva.

 

Jens förberedda 4 stora formar med pajer som är nytt på menyn för i år...... och misslyckades! Jäkla skit, pajen smakade jättegott men pajdegen blev fel o stenhård....så han fick göra om allihop!! 20 portioner. Inte kul.

 

En timme innan vi öppnade så sprang vi runt o fixade till det sista..... då lyckas stackars Daeng kortsluta hela resorten när han kopplade om några sladdar så det började brinna i ledningarna och hela stället dog. Jippi!! Kan säga att vi inte skrattade. Tack o lov lyckades vi få tag på vår elektriker som kunde komma direkt.... vilket inte hör till vanligheten i Thailand. De jobbade in i det sista och lyckades få igång delar av elen så vi hade iallafall mycket av belysningen i restaurangen men saknade vissa lampor och alla fläktar.

 

Daeng, vår underbara handyman blev helt förkrossad över att det var hans fel så han blev ledsen och ville inte jobba mer den dagen (vi räknade med honom på kvällen).... så då fick vi försöka förklara att vi verkligen inte är arga på honom, det här kan hända vem som helst o vi är supernöjda med honom...för det är vi verkligen. Det löste sig till slut....men det känns att vi alla är trötta, slitna och har nerverna utanpå.

 

Det blev jättemycket folk och som vanligt kom de flesta samtidigt. Vi hade flera långbord med 8-10 personer som skulle få ut sin mat samtidigt. Jag fick åka ner med barnen och de fick titta på film i en bunge medan jag hjälpte Ning i serveringen. Det var nästan bara västerländsk mat som beställdes så Jens jobbade grymt hårt. Weiw hade gjort bättre nytta om hon inte var där kändes det som, hon imponerade inte alls. På samma tid som Wiew lagade en rätt så fick Jens ut 6-7 västerländska rätter.....suck! Vi överlevde kvällen med nöd o näppe, alla verkade nöjda o belåtna så kvällen var ju lyckad....men vi som jobbade såg det på ett annat vis.... nämligen att vi måste ha en kock till. Någon som kan göra 2 saker samtidigt.

 

I morse åkte Jens ner igen vid 7 på morgonen efter några timmars sömn.... han jobbar ju dygnet runt nu. När han kom ner visade det sig att vi har haft inbrott på Papillon i natt. Tjuvarna har gått in i en av bungarna när gästerna sov och stulit pengar o mobil. Dessutom skrämde de skiten ur gästerna i bungen bredvid genom att försöka ta sig in i deras bunge i 40 min...genom ett fönster..de försökte lirka upp det (mycket märkligt eftersom vi har järngaller för alla fönster :-)

 

Hela förmiddagen har gått åt till att hjälpa våra gäster, prata med polisen, sitta o titta på övervakningsfilmer osv. Det har tyvärr varit en inbrottsvåg på Lanta sista veckorna...de har varit runt på jättemånga ställen och gått in hos folk som sover...ingen kamera har lyckats ta dem för de bär masker. Vår granne Long Beach Chalet hade inbrott för 2 veckor sedan och Garden Hill för några dagar sedan. Även Blue café nere på gatan och Red Snapper.... inte kul alls.

 

Vår nya kock anlände och började jobba imorse...sedan berättar hon efter några timmar att hon kan bara jobba dagtid??!!..... ja vad ska man säga.... hon fick ju gå direkt. Så nu står vi utan igen.... himla kul eftersom vi förklarade för Weiw igår att hon inte klarar att vara huvudkock och att hon nu kommer få vara nummer två i köket. Så idag har jag åkt runt till folk vi känner igen och försökt hitta en kock... iallafall lagt ut trådar.  Jens får fortsätta kämpa ensam.

 

Jag hoppas att säsongen fortsätter bättre än den börjat.....kan iallafall tillägga att nu ikväll när jag var nere o hjälpte Jens med några bord så hade Weiw steppat upp lite.... vi fick ut thairätterna väldigt snabbt.