Äntligen klara.... imorgon drar vi till Ljungby!!
Nu har vi sagt hejdå till alla. Jens mamma var här idag och Anna o barnen var här igår. Nu ikväll var vi förbi o kramade om Sara, Mattias o barnen. I helgen var vi ju hos Mona och träffade alla över en lunch. När vi stiger upp imon så ska vi bara fixa till oss och packa in oss i bilen. Mamma kommer hit och sen åker vi till Corrina för att äta frukost.... och säga hejdå till henne (snyft).
I Ljungby har vi inget internet ute i stugan så vi hörs nog inte mer förrän vi sitter på Papillon i Thailand....ohhh nu fick jag fjärilar i magen :-)
Vi fick våra visum igår förresten.....YES!! Tänk att allt löser sig ändå, varför oroa sig, man måste våga lite på ödet. Valutan har också förbättrats sista dagarna, gott :-)
Nu ska jag gå ner o lägga mig hos killarna, vi sover alla fyra i en säng i källaren. Lika bra o vänja sig för vi kommer ju leva så de närmsta åren :-)
Helt plötsligt har vi inga nerver alls!?
Konstigt, är faktiskt helt lugn nu, känns inte nervöst längre. Är bara fokuserad...
Igår var det en härlig men också vemodig dag. Det var sista dagen på jobbet för både mig och Jens.... och sista dagen på skolan och dagis för barnen. Vi kände oss alla väldigt uppskattade o saknade.... känns ju självklart bra i hjärtat. Jens som inte brukar vara så känslig var riktigt tagen tyckte jag, han har ju arbetat med sitt härliga gäng i 6 år nu. På kvällen hade hans arbetskamrater planerat en helkväll hemma hos Hans o Annika, Jens visste ingenting, jag bara sa till honom att nu ska vi åka iväg :-) Vi blev bjudna på en trerätters underbar middag med massor av gott dricka till. Kantarellsoppa till förrätt, rökt oxfilé med en krämig potatisgratäng till varmrätt och sedan en cheesecake med passionsfrukt och lime till efterrätt..... ingen dålig avslutning :-) Tack allihop för både mat och trevligt sällskap...många skratt blev det!
På dagis var det också sorgligt, jag började självklart tjuta som alltid.... vi har ju haft den stora turen att få ha samma fröknar till båda barnen i alla dessa år, tänk vad de har påverkat våra barn! Vi har alltid haft en riktigt bra relation med våra fröknar, vi har alltid känt oss helt trygga med dem. Jamie och Oliver har alltid känt sig älskade där.... och det har gjort dem väldigt trygga och självständiga. Och kanske är det just det som gör att vi kan ge oss ut på det här äventyret.... hade våra barn inte känt sig så trygga och självsäkra så kanske de istället hade varit ängsliga inför en sådan här stor omställning men nu älskar de istället varje sekund och tycker det är jättekul med allt nytt. Stort tack till Catta, Therese och Linda, vår stadiga grund. Vi skickar också en kram till Jessica som idag arbetar på en annan förskola, och härliga Bea..... och Anna som var Jamies första favoritfröken på Karlavagnen.... och Lena, Angelica och Ida- den fantastiska personalen på skogsgrinden. Caroline från Skogsgrinden som sedan började på Piggelinen...... ja alla som har gjort vår tid på Skogsgläntan så grymt bra :-)
Idag har det varit storstädning för hela slanten, usch vad trött jag är på det nu..... men äntligen ser vi slutet iallfall, har bara badrummet kvar och sedan golven. Händerna är alldeles röda, såriga och spruckna nu efter allt rengöringsmedel :-(
Nu är det lördagsmys.... glass, godis o god köpmat :-)
Hoppas ni har en underbar helg allihop!
/ Caroline
Vi ser ljuset i tunneln....
Åhhhh vad vi längtar nu!! 1 dag kvar att jobba....snacka om fredagsmyyys imorgon :-)
Det kan faktiskt vara så att allt löser sig med visumen..... vågar inte riktigt tro på det ännu men en ängel viskade i mitt öra att de ska komma till oss med post på tisdag. Det var i o försig på thailändska så jag kan ha missuppfattat...
Var hemma med Jamie tisdag och onsdag eftersom han opererade käken.... fick nästan hela köket flyttstädat. Insåg att vi måste vara 4 grisar i vår familj, usch vad skitigt det var på sina ställen. Konstigt att jag inte har sett det innan men det är som att man bara ser det man vill se. I sop-skåpet under diskbänken fanns en hel del odlingar kan jag säga....ej ätbara! Tur det inte är min uppgift att städa bungarna i Thailand.....för det är ju Jens jobb ;-)
Ni kanske undrar hur det gick för Jamie...det gick jättebra. Innan han sövdes ner så fick han först lite "lugnande" o det tyckte han var toppen, han fnittrade o kunde knappt sitta upp..... han tyckte det kändes coolt sa han :-)
Sen sövdes han ner o de opererade bort en tand som vuxit fast i hans käke...efteråt var han lite risig o kräktes en del av narkosen men dagen efter mådde han bra igen. Idag är han i skolan.
Förutom städningen så är det mest fokus på att hinna träffa alla en sista gång nu. Vi har haft avtackning för mig på jobbet o jag fick en verktygslåda att ta med till Thailand full med typiskt svenska varor, ex hjortronsylt, surströmming, kaviar, sill, knäckebröd osv..... så gulligt :-) Jag kommer verkligen att sakna Contribe och alla underbara arbetskamrater där, svårt att hitta en bättre arbetsplats. Jens blev avtackad av sin klass igår, fick ett jättefint kort, blommor och en mankini..... som han lovat att posera i på bloggen så ni har väl alla något att se fram emot :-) Ikväll ska vi träffa Sara o Mattias o till helgen blir det familjen....sen åker vi till Ljungby för att träffa resten av familjen.... det blir svårt att vara utan alla nära o kära.
Tänk att vårt nya liv börjar om bara en vecka!!!! Får nästan andnöd när jag tänker på det...DET ÄR SÅ SPÄNNANDE!! Kommer det gå bra? Kommer vi trivas? Kommer vi bli så frälsta så vi stannar där resten av livet? Eller kommer vi hem om ett år med svansen mellan benen o skulder som gör att vi får ha dubbla jobb resten av livet och bo hemma hos släktingar?? :-) Ja det får tiden utvisa!
Pöss o kram!
/ Caroline
Nervigt nervigt....
Denna helgen har vi varit i Ljungby o lämnat ena bilen. Vi passade på att träffa familjen, både Engvalls och Grönqvist, det var supertrevligt. Vi bodde som vanligt i Jimmys stuga o som vanligt fick vi tvinga barnen därifrån, de bara älskar att bo där :-) På vägen hem stannade vi hos Jens mamma o åt middag med Jens bror med familj. Sedan fick vi även säga hejdå till Jens kusiner o moster. Dagen till ära hade Els-Mari lite thai-tema, gulligt av henne :-) En vecka kvar att jobba men egentligen bara 3 dagar eftersom jag ska vara hemma med Jamie efter operationen. Hoppas jag hinner få mycket gjort då också. Nu ska jag dyka ner i soffan, ha en underbar vecka allihop! // Caroline
Packningen har satt igång....
Ja att packa väskorna är det som jag o Jens fasar mest för eftersom vi aldrig har lyckats packa utan att bli osams. Vi tycker väldigt olika vad det gäller vad som är nödvändigt att ta med och inte. Nu har vi iallfall lyckats packa två av fyra väskor och vi är fortfarande ihop :-) mest min förstjänt faktiskt för jag var väldigt lugn o samarbetsvillig. Fast jag flera gånger tänkte väldigt arga tankar så sa jag inte det högt och jag berättade inte heller att han tänkte HELT FEL..... vilket också gjorde honom lite mindre benägen att tjabba emot.....vilket han annars ALLTID gör. Det är faktiskt helt otroligt om Jens någon gång skulle hålla med mig....tror aldrig det har hänt :-)
Nåja, faran är inte över ännu eftersom vi fortfarande har två väskor kvar o VÄLDIGT mycket som ska få plats i de två väskorna.
Nerverna sitter utanpå nu känns det som..... är så många detaljer som ska falla på plats innan vi åker. T ex Visum som vi har kämpat med i 3 månader nu o som fortfarande inte är i hamn. Det är så mycket byråkratiska knäppa regler så man tror inte det är sant. Tex kan man inte få ett business-visa innan man har fått ett arbetstillstånd.... problemet är att man kan inte få ett arbetstillstånd förrän man har ett business-visa...ehhh? Nåja, för att lösa detta har vår revisor i Thailand (som kan 3 ord engelska) fått sätta ihop en ansökan om ett preliminärt arbetstillstånd....och den ansökan fastnade hos immigration i Thailand JÄTTELÄNGE, så är det ju i det landet, ingen har bråttom. Nu är de papperen äntligen på väg till Sverige med rekommenderad post och om vi har en himla tur så finns alla papper med (ungefär 90 kopior som är stämplade och signerade av olika nämndemän och myndigheter). Saknas något är det kört, då får vi åka ner utan visum och sedan åka ur landet ex Singapore eller Malaysia för att ansöka om visumet där istället. Men om alla papper är med så kan vi ansöka om det på ambassaden i Stockholm på onsdag och försöka tvinga dem att skynda på handläggningstiden...... FÖR VI ÅKER JU EN VECKA SENARE!
Sen är det det här med valutan. Marknaden just nu är ju allt annat än stabil o växlingskurserna far upp o ner som mitt humör ungefär. Vi ska ju om ett par veckor betala resorten och eftersom kursen går upp o ner så kan det skilja upp till 60.000 kronor som vi förlorar eller vinner beroende på hur kursen ser ut just den dagen. Just nu ligger den högre än någonsin, snart börjar det göra ont :-( Hade det varit för några veckor sedan så hade vi jublat. Men det är bara att försöka ha is i magen och be till högre makter.
Nervositeten får mig att äta konstant så det lär inte bli tal om bikini den första tiden iallfall.... vi lär få betala för övervikt på planet :-) Har aldrig varit så här stor...... men min fina man tittade på mig härom morgonen o sa: - Jag fattar inte vad du gnäller över älskling, du är ju jättefin!!...... trots att han blåljög så tycker jag att det var underbart sagt...precis vad jag behövde höra :-)
Ikväll blir det till att fortsätta flyttstäda. Hoppas ni har roligare saker för er!
Kram Caroline
Hur gick det här till då??!
Ja vad hände egentligen? Sist vi skrev på den här bloggen så var planen att nästa resa skulle bli en 3 veckors resa till Tanzania. O nu ska vi istället flytta till Thailand :-) Trots att det varit bestämt i över två månader så känns det fortfarande overkligt att säga det.
Det som ligger till grund för vårt beslut är:
1. Vi gillar inte Sveriges klimat, vi blir så lyckliga av solen o så deppiga över kyla o mörker.
2. Vi vill ha mer tid till våra barn och varandra.
3. Vi är trötta på alla måsten och förväntningar som vi har i vårt samhälle.
4. Tempot är så jäkla högt i Sverige. I vår familj börjar vi titta på klockan o passa tiden redan vid 6 på morgonen.
Vi har flera gånger försökt göra något åt det här för vi är ju fullt medvetna om att vi alla väljer själva hur våra dagar ska se ut men vi ramlar på något sätt tillbaka in i ekorrehjulet hela tiden. Om man lägger ihop de här orsakerna och sedan plussar på alla hemska nyheter man läser om varje dag där folk dör i olyckor, dör i sjukdomar etc så insåg vi att vi måste våga uppfylla våra drömmar för man vet aldrig hur många dagar vi har kvar i det här livet.
Så vi bestämde oss för att flytta utomlands. Sol o värme o nya äventyr. Mindre pengar men mer tid för kärlek!
Vi valde snabbt Koh Lanta som är vårt favoritställe i Thailand, vi hade 6 fantastiska veckor där tidigare i år. Det är litet, vackert och erbjuder en harmoni och stämning som vi inte har upplevt någon annanstans. Dessutom finns det en mycket bra svensk skola till barnen. Först tänkte vi arbeta några år till o spara pengar som attan för att sedan öppna någon glassbar/café i Thailand. Men när vi letade efter lokal så sprang vi av en slump på en resort som var till salu som vi föll handlöst för. Det kändes som om det var ödet. En liten mysig resort med bara 11 bungalows, en pool, och en restaurang. Bara 100 meter från Long Beach som helt klart är en av Lantas finaste stränder.
Tja.... både jag o Jens är impulsiva så det tog inte lång stund att bestämma oss. Sverige finns alltid kvar men chanser som den här dyker inte upp varje dag. Barnen älskade Thailand så det fanns ingen tvekan där.
Min mamma och jag brukar ju följas åt i livet och så även denna gång. Jag frågade självklart om hon ville hänga på o det tog väl ungefär 3 sekunder innan hon hade bestämt sig. Hon går ju i pension i oktober så det kunde ju faktiskt inte komma lämpligare. Vi är jätteglada att ha henne med oss :-)
Det har varit rätt mycket byråkrati för att nå målet vad det gäller visum, pengar o massa andra detaljer men så är det ju. Allt löser sig om man bara har bestämt sig för att det ska gå.
Nu är det snart dags, drygt 2,5 veckor tills flyget går. Det jobbigaste har varit att placera om våra älskade hundar. De har fått fantastiska familjer båda två men det gör ont i hjärtat. Sedan kommer vi självklart sakna vår familj och våra vänner men de får vi ju ändå träffa igen. Stora delar av familjen kommer ner redan detta året och övriga träffar vi till sommaren när vi kommer hem på semester. Då är det regnperiod i Thailand så på så vis får vi sommar nästan året runt :-) Hur det än går i Thailand så är vi säkra på att vi aldrig kommer ångra oss ändå, det blir ett fantastiskt äventyr!
Vår blivande personal pratar bara Thai så det är väl dags att börja plugga lite nu :-o
Vi hörs snart igen!
/ Caroline
