Första intrycket av Bali...
Ja då var vi äntligen här :-)
Första intrycket av Bali är att det är en härlig bohemisk ö som blandar alla stilar man kan komma på. Mycket charmigt, vi gillar det. Det jag blev förvånad över är hur mycket folk här är...det bor 4 miljoner människor på Bali. Trafiken är riktigt illa, hade aldrig någonsin kört varken moppe eller bil här. Helt galet är att alla vuxna bär hjälm men knappt inga barn...var man än ser så ser man de vuxna med riktigt kraftiga hjälmar och framför eller bakom dem sitter små barn helt oskyddade...skumt! Det är tydligen inte lag på det om man är under 17 år.
Här finns 10.000 tempel på Bali....huvudreligionen är Hinduism. Ön är väldigt lummig, mamma är helt lyrisk över både naturen och den väldigt gamla arkitekturen.
Igår när vi kom åkte vi kom åkte vi först till huset som vi har hyrt...det var jättefint. Ligger högt uppe på kullarna i Nusa Dua. Vi blev mottagna av en jättego kvinna som finns till hands med allt vi kan önska oss. Sedan har vi en kille, Balines som heter Ketut som kör oss och guidar oss när vi vill....mot betalning självklart men just taxiresor är himla billigt här på Bali. En heldag med Ketut i en 7 sitsig bil...upp till 10 timmar, kostar 350 sek.
Vi åkte först till en enorm supermart där vi handlade på oss mat för 2 miljoner rupier.....Ja det är faktiskt sant. Valutan är helt sjuk här, 1000 sek är 1,5 miljon rupier....så först blev vi ju livrädda när vi såg priserna.
På kvällen var vi så jäkla trötta så vi åkte o hämtade mat på McDonalds...mmmm...det var länge sen, vi har ju inte det på Lanta.
Idag tog vi oss till stranden på Nusa Dua....väldigt fint.....men väldigt dyrt. Thailändare som vi är nu för tiden så tyckte vi det var svindyrt när vi gav 100 sek för 2 öl. Vi fick sedan veta att det är extra dyrt just där eftersom det är fina hotellområden. När vi sedan gick in mot staden för att äta var det mycket bättre. Vi hittade en superbra restaurang med god mat till helt ok priser och när vi sedan tog en shoppingrunda blev vi mycket glatt överaskade...för mig o mamma gick det nästan överstyr, vi shoppade som bara den. Massa fina saker för väldigt lite pengar, öj öj öj!
När vi kom hem på eftermiddagen njöt vi av vårt eget hus och poolen. Det är ju så mysigt att ha ett stort hus tillsammans, man umgås ju mycket mer.
Här är vi på väg..väldigt förväntansfulla. Först åkte vi minibuss till Phuket där vi sov en natt på ett himla trevligt hotell. Vi gick o strosade på Nai Yang på kvällen vilket var överaskande mysigt...vi brúkar inte gilla Phuket men det här var lagom stort och riktigt fint.
Så tidigt på morgonen tog vi planet till Bali. Vi åkte med Air Asia, det tog 3,5 timme. Väldigt fina plan o bra service. Maten däremot var hemsk. Jag o Jens har skrattat i flera veckor åt att vi hade beställt riktigt äcklig mat till Jimmy på planet. Till oss själva tog vi Ris o Kyckling men till Jimmy tog vi något som hette Nasi Lemak, det såg ruggigt ut på bilderna...åhhh vad vi hade kul åt det. Tyvärr blev det vi som drog nitlotten för det visade sig att Jimmys mat var den enda som gick o äta...vår mat var grymt oätlig.
Lite bilder från vårt hus.... 3 sovrum med tillhörande badrum.... ett massagerum, ett vardagsrum och ett "allrum" till på övervåningen. Sedan pool utanför dörren...känns rätt lyxigt :-)
Här sitter Jimmy o ljuger Jamie full som vanligt på morgonkvisten....
här jobbar vi inte ihjäl oss :-)
Fast barnen sitter förstås inte still en sekund...de tycker ju allt är värt att utforska.
Ett kärt återseende :-)
Stranden i Nusa Dua...
Vattnet är väldigt klart o fint men just här var det himla strömt...man fick kämpa för att inte åka med strömmarna.
Här är väldigt varmt.... o Jimmy är som vanligt knallröd :-)
Ett restaurangbesök.....
O lite shopping.... sen var vår lycka gjord :-)
Kram o hej på er.... hoppas ni har en trevlig valborg och njuter av ledighet o gottigt väder!
//Caroline
Första intrycket av Bali är att det är en härlig bohemisk ö som blandar alla stilar man kan komma på. Mycket charmigt, vi gillar det. Det jag blev förvånad över är hur mycket folk här är...det bor 4 miljoner människor på Bali. Trafiken är riktigt illa, hade aldrig någonsin kört varken moppe eller bil här. Helt galet är att alla vuxna bär hjälm men knappt inga barn...var man än ser så ser man de vuxna med riktigt kraftiga hjälmar och framför eller bakom dem sitter små barn helt oskyddade...skumt! Det är tydligen inte lag på det om man är under 17 år.
Här finns 10.000 tempel på Bali....huvudreligionen är Hinduism. Ön är väldigt lummig, mamma är helt lyrisk över både naturen och den väldigt gamla arkitekturen.
Igår när vi kom åkte vi kom åkte vi först till huset som vi har hyrt...det var jättefint. Ligger högt uppe på kullarna i Nusa Dua. Vi blev mottagna av en jättego kvinna som finns till hands med allt vi kan önska oss. Sedan har vi en kille, Balines som heter Ketut som kör oss och guidar oss när vi vill....mot betalning självklart men just taxiresor är himla billigt här på Bali. En heldag med Ketut i en 7 sitsig bil...upp till 10 timmar, kostar 350 sek.
Vi åkte först till en enorm supermart där vi handlade på oss mat för 2 miljoner rupier.....Ja det är faktiskt sant. Valutan är helt sjuk här, 1000 sek är 1,5 miljon rupier....så först blev vi ju livrädda när vi såg priserna.
På kvällen var vi så jäkla trötta så vi åkte o hämtade mat på McDonalds...mmmm...det var länge sen, vi har ju inte det på Lanta.
Idag tog vi oss till stranden på Nusa Dua....väldigt fint.....men väldigt dyrt. Thailändare som vi är nu för tiden så tyckte vi det var svindyrt när vi gav 100 sek för 2 öl. Vi fick sedan veta att det är extra dyrt just där eftersom det är fina hotellområden. När vi sedan gick in mot staden för att äta var det mycket bättre. Vi hittade en superbra restaurang med god mat till helt ok priser och när vi sedan tog en shoppingrunda blev vi mycket glatt överaskade...för mig o mamma gick det nästan överstyr, vi shoppade som bara den. Massa fina saker för väldigt lite pengar, öj öj öj!
När vi kom hem på eftermiddagen njöt vi av vårt eget hus och poolen. Det är ju så mysigt att ha ett stort hus tillsammans, man umgås ju mycket mer.
Här är vi på väg..väldigt förväntansfulla. Först åkte vi minibuss till Phuket där vi sov en natt på ett himla trevligt hotell. Vi gick o strosade på Nai Yang på kvällen vilket var överaskande mysigt...vi brúkar inte gilla Phuket men det här var lagom stort och riktigt fint.
Så tidigt på morgonen tog vi planet till Bali. Vi åkte med Air Asia, det tog 3,5 timme. Väldigt fina plan o bra service. Maten däremot var hemsk. Jag o Jens har skrattat i flera veckor åt att vi hade beställt riktigt äcklig mat till Jimmy på planet. Till oss själva tog vi Ris o Kyckling men till Jimmy tog vi något som hette Nasi Lemak, det såg ruggigt ut på bilderna...åhhh vad vi hade kul åt det. Tyvärr blev det vi som drog nitlotten för det visade sig att Jimmys mat var den enda som gick o äta...vår mat var grymt oätlig.
Lite bilder från vårt hus.... 3 sovrum med tillhörande badrum.... ett massagerum, ett vardagsrum och ett "allrum" till på övervåningen. Sedan pool utanför dörren...känns rätt lyxigt :-)
Här sitter Jimmy o ljuger Jamie full som vanligt på morgonkvisten....
här jobbar vi inte ihjäl oss :-)
Fast barnen sitter förstås inte still en sekund...de tycker ju allt är värt att utforska.
Ett kärt återseende :-)
Stranden i Nusa Dua...
Vattnet är väldigt klart o fint men just här var det himla strömt...man fick kämpa för att inte åka med strömmarna.
Här är väldigt varmt.... o Jimmy är som vanligt knallröd :-)
Ett restaurangbesök.....
O lite shopping.... sen var vår lycka gjord :-)
Kram o hej på er.... hoppas ni har en trevlig valborg och njuter av ledighet o gottigt väder!
//Caroline
Skilda världar...
Ja nu har ju vår älskade Oliver blivit 4 år... o det är han väldigt stolt över! Han tycker själv att han blivit himla stooor. Det enda som stör honom är att han inte kommer ifatt Jamie.... han förstår inte riktigt varför han inte kan bli lika gammal som Jamie...o varför han alltid kommer ligga 3 år efter -:)
Vi hade en mysig dag....Oliver fick välja så det var mycket lek o bus....vi var först på Papillon några timmar där han fick presenter av Jimmy. Lekte i poolen, o sen när Jamie kom från skolan åkte vi iväg och åt glass på ett toppenställe över gatan från oss. Det var så himla gott...o kaffet var gudomligt. Själv tog jag en chocolate-parfait med chokladsås o grädde uppepå. Jag går på något som kallas glass-dieten just nu :-)
På kvällen var vi ute o åt med Martin o Janet o deras pojkar, vi var på Klong Dao så barnen kunde leka på stranden..... o Oliver kunde hälsa på sin tjej som jobbar på Banana Garden ;-)
Ja må han leva....
Paketdags! Ett tåg med vagnar som han hade önskat sig. Sedan fick han Angry Bird T-shirts o ett pennskrin.
En krokodil från Jimmy....
Och en häst som heter Ticky..... den fick han också av Jimmy men Oliver själv hävdar att han har hämtat den på hästcentret. Ticky både bits, sparkas och fiser, och det är med stor tveksamhet som Oliver lämnar honom hemma när vi ska iväg på moppen, Ticky vill alltid följa med tydligen :-) De är bästa vänner och Ticky sover tillsammans med Oliver.
Glass i stora lass. De gjorde figurer av precis allt här o i våra Coffee Latte så var det vackra mönster i skummet.
O mormor mofsade i sig :-)
På kvällen bidde det Klong Dao.... vi hälsade på Pas o gänget på Banana Garden.
Middag tillsammans med Martin, Janet, Oscar, Victor och Casper som är här o hälsar på....de kommer från Ronneby.
Children of the forest var på besök!
Så var det dags att överlämna pengarna till Children of the forest. De var på Long Beach och hade aktiviteter nere på Klapa Klum Bar. 24 barn i blandade åldrar. Det var så roligt att se hur de njöt av att få leka på stranden. Det är väldigt långt ifrån hur deras vardag vanligtvis ser ut.
De här barnen lever på gränsen mellan Burma och Thailand. De tillhör ett speciellt folkslag... Karen och Mon, och de är därför jagade...ingen vill ha dem och den Burmesiska gerillan vill helst se dem döda. De lever i stor fattigdom och väldigt få har chansen att gå i skolan.
Många av barnen är föräldralösa då deras föräldrar blivit dödade. De som har föräldrar bor oftast helt ensamma ändå i något ruckel och sedan kommer deras föräldrar hem någon gång i månaden..de arbetar långt från hemmet. Tänk att 6-7 åringar bor själva och tar hand om sig själva!!! Ett antal av barnen arbetar också både före och efter skolan.... en del av dem har 1,5 - 2 mil till skolan och de som arbetar GÅR dit varje dag efter arbetet för då har de missat "children of the forest"- bussen... men de vill ändå till skolan för där är en dröm jämfört med hemma. Där får de känna sig lite som barn igen...där får de leka och lära sig roliga saker.
Det värsta är att många av de här små fina, lyckliga barnen...är bara lyckliga när de är här...hemma lever de i misär. Tyvärr har många av dem blivit våldtagna och misshandlade...det gör så ont att tänka på.
Ae på Klapa Klum är ju väldigt engagerad i den här organisationen.... han berättade att sist han var i Sangkhlaburi där skolan ligger så träffade han en ung kvinna som kom till skolan....hon var höggravid. Det var hennes 3:e barn, alla hade kommit till genom våldtäkter av olika män. Hon var blind men gjorde ändå sitt bästa för att ensam ta hand om sina tre barn.... det är starkt! En annan kvinna som kom dit var också gravid efter en våldtäkt och helt sönderbränd i kroppen eftersom de försökt bränna upp henne. Usch.
Iallafall så försöker skolan få ihop pengar till en resa per år...förra året gick det inte men i år kom de hit :-)
De åkte hit i denna bussen.... över 100 mil..... jag hade inte klarat en timme :-)
Här lämnar Jamie över pengarna ni skänkte... vi fick ihop 12.000 bath och de var jätteglada för den här donationen. Tjejen i randigt linne bredvid Jamie är lärarinna på skolan.
Pappa o Oliver fick också vara med och leka.
Barnen hade hur kul som helst....
Den här flickan heter Mung Mung.... hon var så himla gullig. Jag ville ta hem henne. Lite pojkflicka som gick o spottade i sanden för att försöka upprätthålla en tuff attityd.
Tjejen med cyklopet på huvudet gav oss lite huvudbry först...hon var nämligen aldrig i närheten av vattnet men gick ändå med det på huvudet. Hon hade hittat eller fått det här cyklopet och vägrade ta det av sig...det var ju förmodligen allt hon ägde.
Vi pratade med Jamie och Oliver om hur de här barnen lever.... jag tror det var väldigt bra för dem. Oliver förstår ju inte så mycket men Jamie gick o tänkte länge på det här och frågade mycket. Det gick nog upp för honom hur olika liv vi lever och hur svårt vissa barn har det.
Efter maten slängde sig barnen i vattnet under skrik och skratt :-)
Vi lever verkligen i skilda världar.... och det gör ont. Jag och Jens kommer engagera oss mer i den här organisationen... det är fantastiskt att se hur mycket vi faktiskt kan hjälpa bara genom små medel. Att bara kunna göra den här resan betyder allt för många av de här barnen. Children of the forest är deras enda trygga punkt och ju mer pengar de får in desto fler kan de hjälpa. Tack snälla ni för donationerna, varje krona behövs verkligen för att göra livet lättare för de här fantastiska modiga barnen :-)
Kram på er alla!
//Caroline
Vi hade en mysig dag....Oliver fick välja så det var mycket lek o bus....vi var först på Papillon några timmar där han fick presenter av Jimmy. Lekte i poolen, o sen när Jamie kom från skolan åkte vi iväg och åt glass på ett toppenställe över gatan från oss. Det var så himla gott...o kaffet var gudomligt. Själv tog jag en chocolate-parfait med chokladsås o grädde uppepå. Jag går på något som kallas glass-dieten just nu :-)
På kvällen var vi ute o åt med Martin o Janet o deras pojkar, vi var på Klong Dao så barnen kunde leka på stranden..... o Oliver kunde hälsa på sin tjej som jobbar på Banana Garden ;-)
Ja må han leva....
Paketdags! Ett tåg med vagnar som han hade önskat sig. Sedan fick han Angry Bird T-shirts o ett pennskrin.
En krokodil från Jimmy....
Och en häst som heter Ticky..... den fick han också av Jimmy men Oliver själv hävdar att han har hämtat den på hästcentret. Ticky både bits, sparkas och fiser, och det är med stor tveksamhet som Oliver lämnar honom hemma när vi ska iväg på moppen, Ticky vill alltid följa med tydligen :-) De är bästa vänner och Ticky sover tillsammans med Oliver.
Glass i stora lass. De gjorde figurer av precis allt här o i våra Coffee Latte så var det vackra mönster i skummet.
O mormor mofsade i sig :-)
På kvällen bidde det Klong Dao.... vi hälsade på Pas o gänget på Banana Garden.
Middag tillsammans med Martin, Janet, Oscar, Victor och Casper som är här o hälsar på....de kommer från Ronneby.
Children of the forest var på besök!
Så var det dags att överlämna pengarna till Children of the forest. De var på Long Beach och hade aktiviteter nere på Klapa Klum Bar. 24 barn i blandade åldrar. Det var så roligt att se hur de njöt av att få leka på stranden. Det är väldigt långt ifrån hur deras vardag vanligtvis ser ut.
De här barnen lever på gränsen mellan Burma och Thailand. De tillhör ett speciellt folkslag... Karen och Mon, och de är därför jagade...ingen vill ha dem och den Burmesiska gerillan vill helst se dem döda. De lever i stor fattigdom och väldigt få har chansen att gå i skolan.
Många av barnen är föräldralösa då deras föräldrar blivit dödade. De som har föräldrar bor oftast helt ensamma ändå i något ruckel och sedan kommer deras föräldrar hem någon gång i månaden..de arbetar långt från hemmet. Tänk att 6-7 åringar bor själva och tar hand om sig själva!!! Ett antal av barnen arbetar också både före och efter skolan.... en del av dem har 1,5 - 2 mil till skolan och de som arbetar GÅR dit varje dag efter arbetet för då har de missat "children of the forest"- bussen... men de vill ändå till skolan för där är en dröm jämfört med hemma. Där får de känna sig lite som barn igen...där får de leka och lära sig roliga saker.
Det värsta är att många av de här små fina, lyckliga barnen...är bara lyckliga när de är här...hemma lever de i misär. Tyvärr har många av dem blivit våldtagna och misshandlade...det gör så ont att tänka på.
Ae på Klapa Klum är ju väldigt engagerad i den här organisationen.... han berättade att sist han var i Sangkhlaburi där skolan ligger så träffade han en ung kvinna som kom till skolan....hon var höggravid. Det var hennes 3:e barn, alla hade kommit till genom våldtäkter av olika män. Hon var blind men gjorde ändå sitt bästa för att ensam ta hand om sina tre barn.... det är starkt! En annan kvinna som kom dit var också gravid efter en våldtäkt och helt sönderbränd i kroppen eftersom de försökt bränna upp henne. Usch.
Iallafall så försöker skolan få ihop pengar till en resa per år...förra året gick det inte men i år kom de hit :-)
De åkte hit i denna bussen.... över 100 mil..... jag hade inte klarat en timme :-)
Här lämnar Jamie över pengarna ni skänkte... vi fick ihop 12.000 bath och de var jätteglada för den här donationen. Tjejen i randigt linne bredvid Jamie är lärarinna på skolan.
Pappa o Oliver fick också vara med och leka.
Barnen hade hur kul som helst....
Den här flickan heter Mung Mung.... hon var så himla gullig. Jag ville ta hem henne. Lite pojkflicka som gick o spottade i sanden för att försöka upprätthålla en tuff attityd.
Tjejen med cyklopet på huvudet gav oss lite huvudbry först...hon var nämligen aldrig i närheten av vattnet men gick ändå med det på huvudet. Hon hade hittat eller fått det här cyklopet och vägrade ta det av sig...det var ju förmodligen allt hon ägde.
Vi pratade med Jamie och Oliver om hur de här barnen lever.... jag tror det var väldigt bra för dem. Oliver förstår ju inte så mycket men Jamie gick o tänkte länge på det här och frågade mycket. Det gick nog upp för honom hur olika liv vi lever och hur svårt vissa barn har det.
Efter maten slängde sig barnen i vattnet under skrik och skratt :-)
Vi lever verkligen i skilda världar.... och det gör ont. Jag och Jens kommer engagera oss mer i den här organisationen... det är fantastiskt att se hur mycket vi faktiskt kan hjälpa bara genom små medel. Att bara kunna göra den här resan betyder allt för många av de här barnen. Children of the forest är deras enda trygga punkt och ju mer pengar de får in desto fler kan de hjälpa. Tack snälla ni för donationerna, varje krona behövs verkligen för att göra livet lättare för de här fantastiska modiga barnen :-)
Kram på er alla!
//Caroline
Ahhh så gott!!
Hej hej.
Har varit lite dålig på att blogga på sistone.... latat till mig :-) Det är så jäkla lugnt o skönt här nu...jag o Jens jobbar varannan dag och då bara några timmar. Vi tar en sovmorgon först o sen åker ner till Papillon o snackar skit med Jimmy o sitter o slappar :-) Vi är ute o äter mycket på kvällarna...hittat många bra restauranger o bara njuter av all den goda maten. Jag måste verkligen vara avslappnad för jag somnade till o med igår när jag låg på massagen.... o det gör jag aldrig vanligtvis. Jag älskar verkligen att få massage, känns som jag är i himmelriket varje gång. Nu när man varit här ett tag så har man ju hittat sina favoritställen också.
Nu stänger hela Lanta ner kan man säga.... många restauranger kör sista dagarna nu. Regnperioden är här nu, det regnar varje dag. Nästan alltid sent på kvällen eller natten så det är inget som stör...det rensar bara upp i den otroligt heta luften.
Idag kommer en kompis till Jens hit med sin familj o ska stanna några dagar...nice! Sedan åker vi ju till Phuket på lördag där vi stannar en natt innan vi tar flyget till Bali. Ska bli jättekul verkligen, ju mer vi läser om Bali desto mer godbitar hittar vi.
Jamie o Lucas leker in i det sista nu för Lucas åker hem till Sverige medan vi är på Bali o sen ses inte killarna förrän i oktober igen. I morgon fyller vår goding Oliver 4 år... vi får se vad vi hittar på, han får välja.
Personalmöte.....
o den här sopan kommer inte ingå i vår personalstyrka nästa år :-)
Jimmy den fattiglappen tänkte ta en springnota men vi hann ikapp honom.... nu får han arbeta av skulden :-)
Ojjj så hårt de jobbade :-)
Till skillnad från vissa andra..... :-)
Kao Dam har tydligen bestämt sig för att flytta in hos oss.... en riktig kelgris.
Snäckan!!
Jamie o Oliver fick fnattet härom kvällen o bestämde sig för att hoppas i poolen sent på kvällen...det blir ju lite extra spännande då :-)
Jag o mamma satt o drack rödvin o njöt av utsikten.....
Har varit lite dålig på att blogga på sistone.... latat till mig :-) Det är så jäkla lugnt o skönt här nu...jag o Jens jobbar varannan dag och då bara några timmar. Vi tar en sovmorgon först o sen åker ner till Papillon o snackar skit med Jimmy o sitter o slappar :-) Vi är ute o äter mycket på kvällarna...hittat många bra restauranger o bara njuter av all den goda maten. Jag måste verkligen vara avslappnad för jag somnade till o med igår när jag låg på massagen.... o det gör jag aldrig vanligtvis. Jag älskar verkligen att få massage, känns som jag är i himmelriket varje gång. Nu när man varit här ett tag så har man ju hittat sina favoritställen också.
Nu stänger hela Lanta ner kan man säga.... många restauranger kör sista dagarna nu. Regnperioden är här nu, det regnar varje dag. Nästan alltid sent på kvällen eller natten så det är inget som stör...det rensar bara upp i den otroligt heta luften.
Idag kommer en kompis till Jens hit med sin familj o ska stanna några dagar...nice! Sedan åker vi ju till Phuket på lördag där vi stannar en natt innan vi tar flyget till Bali. Ska bli jättekul verkligen, ju mer vi läser om Bali desto mer godbitar hittar vi.
Jamie o Lucas leker in i det sista nu för Lucas åker hem till Sverige medan vi är på Bali o sen ses inte killarna förrän i oktober igen. I morgon fyller vår goding Oliver 4 år... vi får se vad vi hittar på, han får välja.
Personalmöte.....
o den här sopan kommer inte ingå i vår personalstyrka nästa år :-)
Jimmy den fattiglappen tänkte ta en springnota men vi hann ikapp honom.... nu får han arbeta av skulden :-)
Ojjj så hårt de jobbade :-)
Till skillnad från vissa andra..... :-)
Kao Dam har tydligen bestämt sig för att flytta in hos oss.... en riktig kelgris.
Snäckan!!
Jamie o Oliver fick fnattet härom kvällen o bestämde sig för att hoppas i poolen sent på kvällen...det blir ju lite extra spännande då :-)
Jag o mamma satt o drack rödvin o njöt av utsikten.....
Song Kran o annat kul..
Hej på er alla :-)
Tack snälla för bidragen till Children of the forest som vi fått in hittills, de kommer bli så glada. Deras besök har skjutits upp en vecka så de kommer nästa tisdag.
Här är det lugnt o skönt... Jag o Jens jobbar varannan dag nu när vi stänger kl 14.... himla gott :-) Jag håller på att försöka avgifta min kropp från socker eftersom jag insåg härom dagen att jag blivit sockerberoende.... det går sådär, tog precis 3 godisbitar :-)
Vi är i full gång med att planera (bråka) om vår Bali-resa. Vi åker ju om mindre än två veckor och det är mycket vi vill se på de 8 dagarna vi är där. Vi ska ju dyka också men det finns så mycket att välja mellan, svårt val. Det finns jättefina ställen med mycket haj o sköldpaddor.....det vill vi ju se....men sen kan man också dyka vid skeppsvrak..hur coolt vore inte det?? Vi får väl se. Jens ska ju dessutom se varenda kulturarv på hela ön så honom lär vi väl knappt se. Ön är väldigt stor o vi lär inte hinna se allt den här gången men det kommer ju fler tillfällen.
Vi hade personalmöte idag för att kolla av vilka som vill stanna hos oss nästa säsong och hur vi ska lägga upp det. Alla blir kvar så det känns ju jättebra :-) Vi kommer att göra om en del på Papillon utifrån vad vi lärt oss i år.... det kommer bli kanon.
Naala är tillbaka med full kraft, man kan inte tro att hon någonsin varit sjuk. Problemet är att hon vägrar stå bunden... hon fixar det inte helt enkelt. Hon försöker strypa sig själv (på allvar, hon drar tills hon spyr o ögonen håller på att poppa ut).... och hon river, biter i koppel och sig själv osv osv....vi har börjat ha henne lös under dagarna och kollar henne.... sedan är hon inlåst på nätterna. Ännu så länge håller hon sig på Papillon och vi hoppas att hon fortsätter med det. Vi ger henne så mycket mat att hon nästan storknar för att hon inte ska äta någon annanstans. Nu är hon så trött på allt mat så hon ratar till o med bacon och falukorv :-)
Lai o Daeng kom med en liten nyhet häromdagen....att Lai var gravid. Det ställde ju till en del eftersom Lai då måste åka hem lagom till högsäsongen..... och hur gör vi då?? Vikariat finns ju inte här i Thailand. Vi hittade en lösning som innebar att någon släkting till Lai skulle komma hit o ta hennes plats under 3 månader och sedan skulle Lai komma tillbaka. Här i Thailand tar vanligtvis en mor hand om sitt barn i max 3 månader, sedan tar mormodern över o mamman börjar arbeta igen. Nu visade det sig några dagar senare att det var falskt alarm så de blir kvar hos oss som planerat. De var inte ledsna över det eftersom det inte var planerat... just nu vill de bara arbeta och tjäna pengar.
Idag på väg hem till lägenheten så såg jag o Oliver något som såg ut som en stock på vägen....som helt plötsligt började röra på sig och springa iväg...det var en varan. Ingen bamse men minst en meter iallafall, coolt. Vi har några i området runt Papillon också, Jens o Daeng såg en stor rackare precis utanför nätet för ett tag sedan, en riktigt stor!
Det här är Loukked som jobbar nere på Klapa Klum Bar.... mycket trevlig o härlig person.
...o här är Jens som jobbar på Papillon... inte fullt lika trevlig och har väl inte alla hästar hemma men det är ju inte helt enkelt att hitta folk här nere så vi är rätt nöjda ändå ;-)
Det började regna lite när jag var i Saladan o handlade häromdagen..... faktum är att himlen öppnade sig o jag var inte helt lycklig över det :-) Modigt av Jens att möta mig med en kamera.
Ijang som arbetade på Papillon tidigare bodde på Papillon några dagar och hade sina barn med sig....det tyckte Jamie o Oliver var kul.
Ijang med sin mamma, Pong och Ilse.....sen sitter Lisa på kanten. Alltid kul att träffa dem!
Av någon anledning så bara regnar det skalbaggar just nu, de är precis överallt. Ramlar ner från taken o träden...vet inte riktigt varför.
O Oliver hittar på bus som vanligt... här har han fått tag på ett saltkar nere på Klapa Klum som han fyller med sand.
Song Kran....Oliver är redo. Thailändarna vet verkligen hur man ska fira nyår, vilka barn (och vuxna) gillar inte vattenkrig??!!
Om Jimmy o Jens hör till kategorin barn eller vuxna kan ju diskuteras....
Kul hade vi iallafall :-)
Pöss o kram!
//Caroline
Tack snälla för bidragen till Children of the forest som vi fått in hittills, de kommer bli så glada. Deras besök har skjutits upp en vecka så de kommer nästa tisdag.
Här är det lugnt o skönt... Jag o Jens jobbar varannan dag nu när vi stänger kl 14.... himla gott :-) Jag håller på att försöka avgifta min kropp från socker eftersom jag insåg härom dagen att jag blivit sockerberoende.... det går sådär, tog precis 3 godisbitar :-)
Vi är i full gång med att planera (bråka) om vår Bali-resa. Vi åker ju om mindre än två veckor och det är mycket vi vill se på de 8 dagarna vi är där. Vi ska ju dyka också men det finns så mycket att välja mellan, svårt val. Det finns jättefina ställen med mycket haj o sköldpaddor.....det vill vi ju se....men sen kan man också dyka vid skeppsvrak..hur coolt vore inte det?? Vi får väl se. Jens ska ju dessutom se varenda kulturarv på hela ön så honom lär vi väl knappt se. Ön är väldigt stor o vi lär inte hinna se allt den här gången men det kommer ju fler tillfällen.
Vi hade personalmöte idag för att kolla av vilka som vill stanna hos oss nästa säsong och hur vi ska lägga upp det. Alla blir kvar så det känns ju jättebra :-) Vi kommer att göra om en del på Papillon utifrån vad vi lärt oss i år.... det kommer bli kanon.
Naala är tillbaka med full kraft, man kan inte tro att hon någonsin varit sjuk. Problemet är att hon vägrar stå bunden... hon fixar det inte helt enkelt. Hon försöker strypa sig själv (på allvar, hon drar tills hon spyr o ögonen håller på att poppa ut).... och hon river, biter i koppel och sig själv osv osv....vi har börjat ha henne lös under dagarna och kollar henne.... sedan är hon inlåst på nätterna. Ännu så länge håller hon sig på Papillon och vi hoppas att hon fortsätter med det. Vi ger henne så mycket mat att hon nästan storknar för att hon inte ska äta någon annanstans. Nu är hon så trött på allt mat så hon ratar till o med bacon och falukorv :-)
Lai o Daeng kom med en liten nyhet häromdagen....att Lai var gravid. Det ställde ju till en del eftersom Lai då måste åka hem lagom till högsäsongen..... och hur gör vi då?? Vikariat finns ju inte här i Thailand. Vi hittade en lösning som innebar att någon släkting till Lai skulle komma hit o ta hennes plats under 3 månader och sedan skulle Lai komma tillbaka. Här i Thailand tar vanligtvis en mor hand om sitt barn i max 3 månader, sedan tar mormodern över o mamman börjar arbeta igen. Nu visade det sig några dagar senare att det var falskt alarm så de blir kvar hos oss som planerat. De var inte ledsna över det eftersom det inte var planerat... just nu vill de bara arbeta och tjäna pengar.
Idag på väg hem till lägenheten så såg jag o Oliver något som såg ut som en stock på vägen....som helt plötsligt började röra på sig och springa iväg...det var en varan. Ingen bamse men minst en meter iallafall, coolt. Vi har några i området runt Papillon också, Jens o Daeng såg en stor rackare precis utanför nätet för ett tag sedan, en riktigt stor!
Det här är Loukked som jobbar nere på Klapa Klum Bar.... mycket trevlig o härlig person.
...o här är Jens som jobbar på Papillon... inte fullt lika trevlig och har väl inte alla hästar hemma men det är ju inte helt enkelt att hitta folk här nere så vi är rätt nöjda ändå ;-)
Det började regna lite när jag var i Saladan o handlade häromdagen..... faktum är att himlen öppnade sig o jag var inte helt lycklig över det :-) Modigt av Jens att möta mig med en kamera.
Ijang som arbetade på Papillon tidigare bodde på Papillon några dagar och hade sina barn med sig....det tyckte Jamie o Oliver var kul.
Ijang med sin mamma, Pong och Ilse.....sen sitter Lisa på kanten. Alltid kul att träffa dem!
Av någon anledning så bara regnar det skalbaggar just nu, de är precis överallt. Ramlar ner från taken o träden...vet inte riktigt varför.
O Oliver hittar på bus som vanligt... här har han fått tag på ett saltkar nere på Klapa Klum som han fyller med sand.
Song Kran....Oliver är redo. Thailändarna vet verkligen hur man ska fira nyår, vilka barn (och vuxna) gillar inte vattenkrig??!!
Om Jimmy o Jens hör till kategorin barn eller vuxna kan ju diskuteras....
Kul hade vi iallafall :-)
Pöss o kram!
//Caroline
Vill ni vara med och hjälpa utsatta barn i Thailand?
Det finns en ideell organisation i Thailand som hjälper thailändska och burmesiska barn som utsatts för övergrepp eller blivit övergivna. De här barnen bor i gränsområdet mellan Thailand och Burma där det ständigt pågår gerillakrig och här är övergrepp och "trafficking" en del av vardagen för barnen.
Children of the forest arbetar hårt med att försöka hjälpa dessa barn på olika sätt, exempelvis genom utbildning och vård men även genom att så ett frö av hopp hos dem genom att försöka stärka deras självkänsla.
Vår vän Ae som driver Klapa Klum Bar är väldigt involverad i den här organisationen och därför kommer många av de här barnen till Koh Lanta på tisdag den 17 april och stannar här i 5 dagar...ett sorts läger/kollo. Vi vill självklart hjälpa de här barnen genom att donera pengar och vi vore väldigt glada om kanske någon av er därhemma också ville ge en liten donation. Inget bidrag är för litet, då man får mycket för pengarna här i Thailand.
Eftersom bankerna tar en massa avgifter för varje överföring till Thailand så tänkte vi använda vårt svenska bankkonto som insamlingskonto och sedan för vi över hela summan till vårt konto här i Thailand...på så sätt kan alla pengarna gå oavkortat till Children of the forest.
Om ni vill vara med och hjälpa oss med vår lilla insamling, får ni gärna sätta in en slant senast nästa fredag 20 april så hinner vi överlämna pengarna innan de lämnar ön. Ni kan sätta in pengarna på följande konto :
Caroline Grönquist
Nordea
Clearing 3024
Konto 0185757
Märk insättningen med "children"
Vill ni läsa mer om Children of the forest så finns de på följande länkar:
http://www.facebook.com/#!/childrenoftheforest
http://www.childrenoftheforest.com/default.aspx
/// Kram Caroline, Jens, Jamie och Oliver
Tsunamivarning!!
Ja herregud, vad ska man inte vara med om här i Thailand ?! Så fort det blir lite lugnt o skönt så halkar vi in i nya äventyr o det här kunde jag nog varit utan känner jag.
Vi stänger ju redan kl 14 varje dag på Papillon nu så vi har gott om tid att hitta på saker. Vi bestämde oss för att bara dra iväg o köra motorcykel runt Lanta idag, det är ju så mysigt. Jimmy o mamma hängde på också. Vi var först uppe vid Viewpoint o tog en dricka på restaurangen...en fantasktisk utsikt o vi satt o filosoferade över vad det mörkblå i havet var, det var som stora skuggningar som rörde på sig hela tiden....fiskstim? Strömmar? Skuggor från moln?....ja vem vet. Vi åkte iallafall vidare ner på andra sidan ön och körde sedan hela den långa fina sträckan mot Saladan. När vi kör förbi templet så har det samlats en massa folk där o jag sa ändå till mamma som satt bakom mig på motorcykeln att det måste vara någon buddha-dag eftersom det är så mycket folk. Vi kom fram till korsningen mot Saladan o jag hör hur min mobil ringer...jag tänkte inte svara men kom på att det kanske var någon gäst som ville något så jag stannade till, tog av mig hjälmen o svarade. Det var Lisa som snabbt berättade att det gått ut en stor tsunami-varning....samtidigt inser vi att det är många andra som vet om det här för fullt med folk är på väg mot templet vi körde förbi o de vinkar åt oss att vända om. Känslan som kom i magen var verkligen jätteläskig... hur långt borta är vågen? Hinner vi till Papillon o varna gäster o personal? Hur högt upp kan vi ta oss? Tänk om vågen slår in om bara några sekunder!! Det började bli trafikstockning o vi vände om så snabbt vi kunde... vi fick tag på Weiw på Papillon som sa att alla visste o de skulle åka iväg nu.
Vi körde vidare till templet o parkerade motorcyklarna nere vid vägen...vi började småspringa upp för backen, jag blev stressad över allt folk o att jag hörde stackars barn skrika här o där, var är deras föräldrar? Vi tog oss igenom templet o vidare upp i djungeln...vägen upp var jättebrant o vi fick kämpa för att få upp barnen. Det var flera äldre människor som ramlade men blev hjälpta upp. De bar en pojke upp som var handikappad o inte kunde gå. Vi funderade över hur högt upp vi behövde ta oss.... jättesvårt att veta ju. Vi valde ut ett ställe där många andra också samlats o satte oss ner.
Vi hade ingen täckning på våra mobiler, bara Jimmys telefon funkade och det var ju störtskönt. Efter en stund ringde Corrina och sedan hade vi kontakt med henne löpande i flera timmar så vi fick veta vad som skrevs på nätet o vad som sas på nyheterna. Vi pratade även med andra svenskar o engelsmän som var med oss på berget o fick rapporter från dem. Tror Jimmy pratade med Jhonny o Frille också, telefonen ringde hela tiden. Det vi hörde var att det var 2 stora skalv, Indonesien skulle drabbas o förmodligen även vi men frågan var hur stark vågen skulle vara när den nådde oss. Corrina räknade ut på kartan att om den slog in över Sumatra och fortsatte vidare så skulle den komma till oss. En stund senare får vi höra att vattnet hade dragit sig tillbaka 1 km från Phukets stränder och att det var panik där....det förstår jag! Sedan fick vi massor av olika nyheter som inte stämde, det var mest rykten. Thainyheterna sa inte samma sak som Europa o vi visste inte vad vi skulle tro. Dock kände jag att hur pissigt det än var att sitta där bland myror o mygg ute i djungeln så vägrade jag gå ner innan vi visste säkert.
Självklart så drog ett oväder igång där vi satt o regnet började hälla ner samtidigt som det åskade rejält..... thailändarna skar av bananblad och delade ut till oss, så vi försökte skyla oss under dem. Även om barnen var jätteduktiga så började de gnälla nu, de ville hem. Vi hörde några andra barn som var hungriga o grät för det. O sen blev det mörkt...jättemörkt. Nu valde vi att gå ner för backen igen till templet, någon bedyrade att det var tillräckligt högt. Vi fick hala oss ner i lianer nästan för stigen upp var alldeles lerig o vi hade ju alla flipflop på oss. När vi suttit en stund nere i templet så kom polisen o sa att allt var ok..... han sa att alla nyheter gick ut med det. Jag var fortfarande osäker men så pratade vi med en till som bedyrade att allt var säkert och varningen hade dragits tillbaka.
Vi åkte hem blöta o trötta....vi hade suttit i djungeln i ca 4 timmar. Jens beställde mat nerför backen så vi fick lite o äta. Jag åkte ner o kollade till Papillon o personalen....alla ok. När vi kom hem här till lägenheten så satt det massor av människor utanför.... vi bor ju så högt upp så det är ju ett perfekt ställe att söka skydd på. Hade vi inte varit ute o kört så hade vi nog gjort bäst i att stanna hemma för hit upp kan ingen våg nå.
Nu sover hela familjen o jag sitter här o reflekterar lite. Känner mig tacksam över att allt gick bra....och att vi alla var tillsammans. Tänk vilken mardröm om hela familjen hade varit utspridd..o inga telefoner fungerade. Jag ska själv gå o krypa ner men först ska jag pussa lite extra på alla mina tre killar.
På väg upp i bergen...
Jamie o Oliver var jätteduktiga....trots att det var blött, kallt, fullt med myror o mygg.....och Jamie fick en jätteklåda från saften av bananbladet....man får tydligen inte hålla i det upptäckte vi.
Folk packade med sig väskor o allt möjligt....
Snart började några elda ..... det var ju rätt smart faktiskt, det håller ju myggen borta.
och så kom regnet.....men det är ju bättre o bli blöt i regnet än från en tsunami....:-)
Då var vi ännu en erfarenhet rikare!
Kram på er alla.... hoppas ni alla mår bra där hemma.
//Caroline
Vi stänger ju redan kl 14 varje dag på Papillon nu så vi har gott om tid att hitta på saker. Vi bestämde oss för att bara dra iväg o köra motorcykel runt Lanta idag, det är ju så mysigt. Jimmy o mamma hängde på också. Vi var först uppe vid Viewpoint o tog en dricka på restaurangen...en fantasktisk utsikt o vi satt o filosoferade över vad det mörkblå i havet var, det var som stora skuggningar som rörde på sig hela tiden....fiskstim? Strömmar? Skuggor från moln?....ja vem vet. Vi åkte iallafall vidare ner på andra sidan ön och körde sedan hela den långa fina sträckan mot Saladan. När vi kör förbi templet så har det samlats en massa folk där o jag sa ändå till mamma som satt bakom mig på motorcykeln att det måste vara någon buddha-dag eftersom det är så mycket folk. Vi kom fram till korsningen mot Saladan o jag hör hur min mobil ringer...jag tänkte inte svara men kom på att det kanske var någon gäst som ville något så jag stannade till, tog av mig hjälmen o svarade. Det var Lisa som snabbt berättade att det gått ut en stor tsunami-varning....samtidigt inser vi att det är många andra som vet om det här för fullt med folk är på väg mot templet vi körde förbi o de vinkar åt oss att vända om. Känslan som kom i magen var verkligen jätteläskig... hur långt borta är vågen? Hinner vi till Papillon o varna gäster o personal? Hur högt upp kan vi ta oss? Tänk om vågen slår in om bara några sekunder!! Det började bli trafikstockning o vi vände om så snabbt vi kunde... vi fick tag på Weiw på Papillon som sa att alla visste o de skulle åka iväg nu.
Vi körde vidare till templet o parkerade motorcyklarna nere vid vägen...vi började småspringa upp för backen, jag blev stressad över allt folk o att jag hörde stackars barn skrika här o där, var är deras föräldrar? Vi tog oss igenom templet o vidare upp i djungeln...vägen upp var jättebrant o vi fick kämpa för att få upp barnen. Det var flera äldre människor som ramlade men blev hjälpta upp. De bar en pojke upp som var handikappad o inte kunde gå. Vi funderade över hur högt upp vi behövde ta oss.... jättesvårt att veta ju. Vi valde ut ett ställe där många andra också samlats o satte oss ner.
Vi hade ingen täckning på våra mobiler, bara Jimmys telefon funkade och det var ju störtskönt. Efter en stund ringde Corrina och sedan hade vi kontakt med henne löpande i flera timmar så vi fick veta vad som skrevs på nätet o vad som sas på nyheterna. Vi pratade även med andra svenskar o engelsmän som var med oss på berget o fick rapporter från dem. Tror Jimmy pratade med Jhonny o Frille också, telefonen ringde hela tiden. Det vi hörde var att det var 2 stora skalv, Indonesien skulle drabbas o förmodligen även vi men frågan var hur stark vågen skulle vara när den nådde oss. Corrina räknade ut på kartan att om den slog in över Sumatra och fortsatte vidare så skulle den komma till oss. En stund senare får vi höra att vattnet hade dragit sig tillbaka 1 km från Phukets stränder och att det var panik där....det förstår jag! Sedan fick vi massor av olika nyheter som inte stämde, det var mest rykten. Thainyheterna sa inte samma sak som Europa o vi visste inte vad vi skulle tro. Dock kände jag att hur pissigt det än var att sitta där bland myror o mygg ute i djungeln så vägrade jag gå ner innan vi visste säkert.
Självklart så drog ett oväder igång där vi satt o regnet började hälla ner samtidigt som det åskade rejält..... thailändarna skar av bananblad och delade ut till oss, så vi försökte skyla oss under dem. Även om barnen var jätteduktiga så började de gnälla nu, de ville hem. Vi hörde några andra barn som var hungriga o grät för det. O sen blev det mörkt...jättemörkt. Nu valde vi att gå ner för backen igen till templet, någon bedyrade att det var tillräckligt högt. Vi fick hala oss ner i lianer nästan för stigen upp var alldeles lerig o vi hade ju alla flipflop på oss. När vi suttit en stund nere i templet så kom polisen o sa att allt var ok..... han sa att alla nyheter gick ut med det. Jag var fortfarande osäker men så pratade vi med en till som bedyrade att allt var säkert och varningen hade dragits tillbaka.
Vi åkte hem blöta o trötta....vi hade suttit i djungeln i ca 4 timmar. Jens beställde mat nerför backen så vi fick lite o äta. Jag åkte ner o kollade till Papillon o personalen....alla ok. När vi kom hem här till lägenheten så satt det massor av människor utanför.... vi bor ju så högt upp så det är ju ett perfekt ställe att söka skydd på. Hade vi inte varit ute o kört så hade vi nog gjort bäst i att stanna hemma för hit upp kan ingen våg nå.
Nu sover hela familjen o jag sitter här o reflekterar lite. Känner mig tacksam över att allt gick bra....och att vi alla var tillsammans. Tänk vilken mardröm om hela familjen hade varit utspridd..o inga telefoner fungerade. Jag ska själv gå o krypa ner men först ska jag pussa lite extra på alla mina tre killar.
På väg upp i bergen...
Jamie o Oliver var jätteduktiga....trots att det var blött, kallt, fullt med myror o mygg.....och Jamie fick en jätteklåda från saften av bananbladet....man får tydligen inte hålla i det upptäckte vi.
Folk packade med sig väskor o allt möjligt....
Snart började några elda ..... det var ju rätt smart faktiskt, det håller ju myggen borta.
och så kom regnet.....men det är ju bättre o bli blöt i regnet än från en tsunami....:-)
Då var vi ännu en erfarenhet rikare!
Kram på er alla.... hoppas ni alla mår bra där hemma.
//Caroline
En Thaikväll....
Jag sitter här i min säng o bara njuter av en lugn söndagsmorgon. Kaffe o dator i knät..det är inte fel det :-) Hela dagen ligger framför oss och vi vet inte alls vad vi ska hitta på..underbart! Det är ju inte så många människor förunnat faktiskt...det är ju vi västerlänningar som är bortskämda med sådan lyx men jag kan säga att de flesta här i Thailand och förmodligen större delen av världen har aldrig upplevt det. De arbetar varje dag för att överleva och efter jobbet har de massor av sysslor de måste ta hand om.
Oliver kom precis in och bad mig stiga in i receptionen som han har byggt upp på sitt rum...när jag kom in så sa han: - Du ska bo i bungalow 3, kom så ska jag visa dig till ditt rum. Sedan visade han mig in i vårt sovrum där han visade var sängen var och var garderoben var osv ... han kommer nog ta över Papillon i framtiden ;-)
Vi har ätit massor av godis nu i påsk så nu längtar jag efter att rena min kropp. Kanske motionera lite med men inte idag .... för idag ska vi bara slappa o njuta av dagen...kanske till o med lägga mig i solen en stund :-)
Det är ju väldigt poppis att Jimmy är här....han har ju ett tålamod som en ängel.
Sedan mamma flyttade in i lägenheten bredvid oss så har hon inte visat sig på Papillon. Hon lagar mat för fulla muggar o bara njuter av att ha ett större boende...
Igår tog vi en kväll med vår personal, vi åkte in till Saladan för att äta något gott o ta några drinkar.
Vi hade riktigt trevligt, gott med en kväll utan barn också för de var hemma med mamma. Det var jag, Jens o Jimmy ...och så alla i personalen.
Saladan är ju väldigt väldigt lugnt nu i jämförelse med den riktiga högsäsongen..... men trots det så var det fullt på flera av restaurangerna så vi fick gå vidare.
Naa mötte upp oss och sedan var vi fulltaliga...
Den här rackaren ville också följa med, han knallade efter på gatan men det sa vi nej till...han var helt enormt stor o läskig.
Vi beställde in massor av mat...det är ju så thailändarna gör, de beställer många rätter som de delar på. Man kan ju tro att Jens är född thailändare för det är ju precis så han också vill äta....plocka från massa olika fat, han var helt lyrisk. Jag o Jimmy däremot mådde lite smått illa o tappade nästan aptiten istället när de satt o bara hävde i sig sega musslor, bläckfiskar o andra väldigt suspekta maträtter. Vi var de fega svenskarna som satt o höll i vår tallrik med fried rice och kyckling med cashewnötter (som vi ätit hundra gånger tidigare)...och hoppades att ingen skulle köra in sin gaffel på vår tallrik :-)
Kram Caroline
Oliver kom precis in och bad mig stiga in i receptionen som han har byggt upp på sitt rum...när jag kom in så sa han: - Du ska bo i bungalow 3, kom så ska jag visa dig till ditt rum. Sedan visade han mig in i vårt sovrum där han visade var sängen var och var garderoben var osv ... han kommer nog ta över Papillon i framtiden ;-)
Vi har ätit massor av godis nu i påsk så nu längtar jag efter att rena min kropp. Kanske motionera lite med men inte idag .... för idag ska vi bara slappa o njuta av dagen...kanske till o med lägga mig i solen en stund :-)
Det är ju väldigt poppis att Jimmy är här....han har ju ett tålamod som en ängel.
Sedan mamma flyttade in i lägenheten bredvid oss så har hon inte visat sig på Papillon. Hon lagar mat för fulla muggar o bara njuter av att ha ett större boende...
Igår tog vi en kväll med vår personal, vi åkte in till Saladan för att äta något gott o ta några drinkar.
Vi hade riktigt trevligt, gott med en kväll utan barn också för de var hemma med mamma. Det var jag, Jens o Jimmy ...och så alla i personalen.
Saladan är ju väldigt väldigt lugnt nu i jämförelse med den riktiga högsäsongen..... men trots det så var det fullt på flera av restaurangerna så vi fick gå vidare.
Naa mötte upp oss och sedan var vi fulltaliga...
Den här rackaren ville också följa med, han knallade efter på gatan men det sa vi nej till...han var helt enormt stor o läskig.
Vi beställde in massor av mat...det är ju så thailändarna gör, de beställer många rätter som de delar på. Man kan ju tro att Jens är född thailändare för det är ju precis så han också vill äta....plocka från massa olika fat, han var helt lyrisk. Jag o Jimmy däremot mådde lite smått illa o tappade nästan aptiten istället när de satt o bara hävde i sig sega musslor, bläckfiskar o andra väldigt suspekta maträtter. Vi var de fega svenskarna som satt o höll i vår tallrik med fried rice och kyckling med cashewnötter (som vi ätit hundra gånger tidigare)...och hoppades att ingen skulle köra in sin gaffel på vår tallrik :-)
Kram Caroline
Vi känner verkligen att vi lever!!
Ibland är livet helt galet bra :-) som nu.....
Vi har hämtat hem vår älskade Naala idag, hon mår mycket bättre. Vi vet inte riktigt hur mycket skada lever o njurar tagit av giftet och hon ser ut som om hon åldrats 100 år men hon blir starkare för varje dag som går. Nu vilar hon mest o vi försöker göda henne så hon får lite hull på kroppen igen. Tyvärr är nästan alla Naalas vänner döda, efter att jag hade bloggat sist så hittade vi ännu en jättefin hund död, en väldigt skygg och snäll tik som ser ut precis som Naala fast lite större. Vi har länge försökt komma henne nära och har lyckats ett par gånger..... hon var max 1 år gammal och även hon dog i plågor ensam. Men vi får försöka tänka på hur lyckligt det är att iallafall Naala fick en chans till.
Idag kom Jimmy hit och ska stanna 5 veckor! Så himla kul :-) Förutom att han är en väldigt skön människa att ha omkring sig så hade han även väskan fullproppad med saker till oss.....godis i mängder!! Alla tittade på mig med fasa o frågade om jag verkligen tänker äta allt det (typ 5 kg godis)..... och JA, DET TÄNKER JAG! Men självklart har jag tänkt att det ska räcka ett helt år....eller iallafall ett halvår.....eller minst en månad iallafall...jag tänker absolut inte äta upp det denna helgen, det är helt säkert!! :-)
Han hade också en massa legoplattor och starwarslego till barnen, nya löplinor till Naala (vi ska ju ha henne bunden nu så hon inte blir förgiftad fler gånger), en reservdel till vår myggmaskin så vi kanske äntligen kan bli av med de små otygen, påskägg till barnen, arbetsbyxor till Jens OCH......tro det eller ej.... en Ipad till mig och Jens. En fantastisk present från Jimmy som vi verkligen blev så glada för. Det känns ju hur lyxigt som helst att ha en liten smidig platta som vi enkelt kan slänga ner i handväskan när vi åker mellan Papillon och lägenheten. Love it!
Inte nog med det så fick barnen även påskgodis skickat från farmor Birgitta och farfar Ove idag, tack snälla! Och igår fick vi ett stort paket skickat till oss från farmor Els-Mari...det var fullproppat med godis, tidningar, en väderstation, presenter, påskägg och mycket mer.....tack snälla för detta också, vi blir så glada för er omtanke!! En gåva från Sverige är ju 100 gånger mer värd när vi bor här :-)
Vi trivs så attans bra i vår lägenhet...vi har det så skönt nu. Vi har verkligen underskattat värdet av att komma ifrån Papillon tidigare, och att ha ett eget liv också. Mamma är ju som ni vet en lyxlirare och hon insåg snabbt att hon inte tänkte bo kvar nere på Papillon när vi glassar runt här uppe på höjderna ;-).... så hon flyttar in i lägenheten bredvid vår om några dagar. Hon ska bo där de sista två månaderna innan vi åker hem.
Idag reflekterade jag lite över att det är svårt att veta när man jobbar o inte här nere.... att driva Papillon, att ha sitt eget är liksom inte ett arbete utan snarare en livsstil, en identitet på nåt sätt. Så här såg exempelvis min dag ut idag:
Jag åkte ner och öppnade Papillon kl 7.30. Åt lite frukost o pratade lite med Mamma. Serverade lite frukost till våra gäster och kollade igenom lite bokningar och städlistan. Jens o barnen kom ner o Jens körde Jamie till skolan medan Oliver lekte med mormor. Vår vän Lisa kom förbi så vi snackade lite skit o planerade vår träning inför imorgon. När Jens kom tillbaka så åkte vi till Animal Welfare..gick ut med Naala och fick sedan ta med oss henne hem. Vi åkte till Papillon med henne o började skämma bort henne med god mat o massa kel.
Sedan hjälpte jag några gäster som checkade in, visade dem till rummen. Efter det tog jag moppen till Saladan o handlade lite till Papillon...passade på att handla mat till lägenheten också..och även en bärkasse med godis som vi ska ge till personalen på Animal Welfare. Väl tillbaka på Papillon så packade jag in lite varor o sedan åkte jag hem till lägenheten o lämnade lite grejor, fyllde på kylskåpet. Åkte tillbaka och beställde lite lunch o njöt av den..vårrullar.
Tog emot Jimmy som kom från flygplatsen o frossade i alla saker han hade med sig..... gick ifrån o checkade in några gäster och tog några bokningssamtal. Satt o pratade med Jimmy medan Jens hämtade Jamie i skolan....sedan lekte barnen med lego en stund innan de badade i poolen med Jimmy.
Vi fick en ny kaffemaskin levererad så jag o Jens fixade lite med den, lärde oss funktionerna. Sedan åkte jag hem med barnen och har nu tillbringat kvällen hemma....barnen leker och jag har suttit med Ipaden och läst en Tara-tidning. Svarade på några bokningsförfrågningar och ringde Jens för att diskutera vad vi hade ledigt. Satte mig och byggde ihop lite lego till Oliver.... o nu bloggar jag.
Förstår ni vad jag menar? Jag jobbar inte så mycket men på ett sätt jobbar jag hela tiden...."alltid redo" som vi säger i scouterna :-)
I vilket fall så passar det här livet mig så himla bra, jag trivs verkligen. Vi pratade om häromdagen vad som egentligen är den största skillnaden o jag tror det är att livet här nere är som en berg o dalbana..... och det gillar jag för då känner jag ända in i hjärteroten att jag lever. Massa utmaningar hela tiden på Papillon men också lugna sköna perioder med sol o drinkar vid poolen. I Sverige kändes det många gånger som om mitt liv bara var en rak linje, det hände inte så mycket vilket gjorde mig lite uttråkad o frustrerad. Här känner jag av hela mitt hjärta både lycka och sorg och jag har fullt upp med att hänga med i alla vändningar emellanåt, det går inte att bli uttråkad här....underbart!!!
En annan sak är att det är väldigt "oytligt" här i Thailand....det är verkligen ingen som bryr sig om vad du har för tv eller telefon, vad du har för märke på dina jeans eller något sådant. Du bedöms mycket mer efter insidan istället.... om man är en god människa, om man hjälper andra och ställer upp för varandra. Här sammarbetar vi allihop, om någon har mindre gäster en period så försöker vi alla skicka folk dit osv.... tar maten slut i restaurangen o det är stängt i affären så lånar vi kyckling från någon annan restaurang.
Man öppnar upp sitt hjärta smýcket mer för andra och blir även mycket mer sårbar...på gott och ont...men mest gott tycker jag.
Sedan är det självklart en stor bonus att vi alltid har sol o värme, långa dagar med mycket utomhusaktiviteter.... och en massa tid med barnen.
Det finns dock en sak som vi alltid kommer sakna med Sverige.... och det är ni...vår familj och våra vänner, vi längtar ihjäl oss ibland.
Stor kram på er!!
Här kommer fina Jens hem med en överraskning för att fira att jag tagit mitt dykcert....
Plötsligt händer det.... Jamie reser sig från soffan och går först in i sitt o Olivers rum o städer, bäddar, sopar golvet.... går sedan vidare till mitt o Jens och gör detsamma...o avslutar med att pynta vår säng med girlanger (påtor som han själv har gjort och blommor som han plockade i trädgården....ser ni hans egentillverkade vas? Så himla söt var han den lille godingen.
Här firar vi Jens födelsedag... hurra hurra hurra!
Ja så här flyttar vi hus i Thailand :-)
Efter att ha hotat Oliver med pusskalas hittade vi honom här :-)
Naala tackar för alla hälsningar och låter meddela att henne tar man inte utan en fajt!
Jippi!!
Jimmy tar ett första dopp i poolen...
//Caroline
Vi har hämtat hem vår älskade Naala idag, hon mår mycket bättre. Vi vet inte riktigt hur mycket skada lever o njurar tagit av giftet och hon ser ut som om hon åldrats 100 år men hon blir starkare för varje dag som går. Nu vilar hon mest o vi försöker göda henne så hon får lite hull på kroppen igen. Tyvärr är nästan alla Naalas vänner döda, efter att jag hade bloggat sist så hittade vi ännu en jättefin hund död, en väldigt skygg och snäll tik som ser ut precis som Naala fast lite större. Vi har länge försökt komma henne nära och har lyckats ett par gånger..... hon var max 1 år gammal och även hon dog i plågor ensam. Men vi får försöka tänka på hur lyckligt det är att iallafall Naala fick en chans till.
Idag kom Jimmy hit och ska stanna 5 veckor! Så himla kul :-) Förutom att han är en väldigt skön människa att ha omkring sig så hade han även väskan fullproppad med saker till oss.....godis i mängder!! Alla tittade på mig med fasa o frågade om jag verkligen tänker äta allt det (typ 5 kg godis)..... och JA, DET TÄNKER JAG! Men självklart har jag tänkt att det ska räcka ett helt år....eller iallafall ett halvår.....eller minst en månad iallafall...jag tänker absolut inte äta upp det denna helgen, det är helt säkert!! :-)
Han hade också en massa legoplattor och starwarslego till barnen, nya löplinor till Naala (vi ska ju ha henne bunden nu så hon inte blir förgiftad fler gånger), en reservdel till vår myggmaskin så vi kanske äntligen kan bli av med de små otygen, påskägg till barnen, arbetsbyxor till Jens OCH......tro det eller ej.... en Ipad till mig och Jens. En fantastisk present från Jimmy som vi verkligen blev så glada för. Det känns ju hur lyxigt som helst att ha en liten smidig platta som vi enkelt kan slänga ner i handväskan när vi åker mellan Papillon och lägenheten. Love it!
Inte nog med det så fick barnen även påskgodis skickat från farmor Birgitta och farfar Ove idag, tack snälla! Och igår fick vi ett stort paket skickat till oss från farmor Els-Mari...det var fullproppat med godis, tidningar, en väderstation, presenter, påskägg och mycket mer.....tack snälla för detta också, vi blir så glada för er omtanke!! En gåva från Sverige är ju 100 gånger mer värd när vi bor här :-)
Vi trivs så attans bra i vår lägenhet...vi har det så skönt nu. Vi har verkligen underskattat värdet av att komma ifrån Papillon tidigare, och att ha ett eget liv också. Mamma är ju som ni vet en lyxlirare och hon insåg snabbt att hon inte tänkte bo kvar nere på Papillon när vi glassar runt här uppe på höjderna ;-).... så hon flyttar in i lägenheten bredvid vår om några dagar. Hon ska bo där de sista två månaderna innan vi åker hem.
Idag reflekterade jag lite över att det är svårt att veta när man jobbar o inte här nere.... att driva Papillon, att ha sitt eget är liksom inte ett arbete utan snarare en livsstil, en identitet på nåt sätt. Så här såg exempelvis min dag ut idag:
Jag åkte ner och öppnade Papillon kl 7.30. Åt lite frukost o pratade lite med Mamma. Serverade lite frukost till våra gäster och kollade igenom lite bokningar och städlistan. Jens o barnen kom ner o Jens körde Jamie till skolan medan Oliver lekte med mormor. Vår vän Lisa kom förbi så vi snackade lite skit o planerade vår träning inför imorgon. När Jens kom tillbaka så åkte vi till Animal Welfare..gick ut med Naala och fick sedan ta med oss henne hem. Vi åkte till Papillon med henne o började skämma bort henne med god mat o massa kel.
Sedan hjälpte jag några gäster som checkade in, visade dem till rummen. Efter det tog jag moppen till Saladan o handlade lite till Papillon...passade på att handla mat till lägenheten också..och även en bärkasse med godis som vi ska ge till personalen på Animal Welfare. Väl tillbaka på Papillon så packade jag in lite varor o sedan åkte jag hem till lägenheten o lämnade lite grejor, fyllde på kylskåpet. Åkte tillbaka och beställde lite lunch o njöt av den..vårrullar.
Tog emot Jimmy som kom från flygplatsen o frossade i alla saker han hade med sig..... gick ifrån o checkade in några gäster och tog några bokningssamtal. Satt o pratade med Jimmy medan Jens hämtade Jamie i skolan....sedan lekte barnen med lego en stund innan de badade i poolen med Jimmy.
Vi fick en ny kaffemaskin levererad så jag o Jens fixade lite med den, lärde oss funktionerna. Sedan åkte jag hem med barnen och har nu tillbringat kvällen hemma....barnen leker och jag har suttit med Ipaden och läst en Tara-tidning. Svarade på några bokningsförfrågningar och ringde Jens för att diskutera vad vi hade ledigt. Satte mig och byggde ihop lite lego till Oliver.... o nu bloggar jag.
Förstår ni vad jag menar? Jag jobbar inte så mycket men på ett sätt jobbar jag hela tiden...."alltid redo" som vi säger i scouterna :-)
I vilket fall så passar det här livet mig så himla bra, jag trivs verkligen. Vi pratade om häromdagen vad som egentligen är den största skillnaden o jag tror det är att livet här nere är som en berg o dalbana..... och det gillar jag för då känner jag ända in i hjärteroten att jag lever. Massa utmaningar hela tiden på Papillon men också lugna sköna perioder med sol o drinkar vid poolen. I Sverige kändes det många gånger som om mitt liv bara var en rak linje, det hände inte så mycket vilket gjorde mig lite uttråkad o frustrerad. Här känner jag av hela mitt hjärta både lycka och sorg och jag har fullt upp med att hänga med i alla vändningar emellanåt, det går inte att bli uttråkad här....underbart!!!
En annan sak är att det är väldigt "oytligt" här i Thailand....det är verkligen ingen som bryr sig om vad du har för tv eller telefon, vad du har för märke på dina jeans eller något sådant. Du bedöms mycket mer efter insidan istället.... om man är en god människa, om man hjälper andra och ställer upp för varandra. Här sammarbetar vi allihop, om någon har mindre gäster en period så försöker vi alla skicka folk dit osv.... tar maten slut i restaurangen o det är stängt i affären så lånar vi kyckling från någon annan restaurang.
Man öppnar upp sitt hjärta smýcket mer för andra och blir även mycket mer sårbar...på gott och ont...men mest gott tycker jag.
Sedan är det självklart en stor bonus att vi alltid har sol o värme, långa dagar med mycket utomhusaktiviteter.... och en massa tid med barnen.
Det finns dock en sak som vi alltid kommer sakna med Sverige.... och det är ni...vår familj och våra vänner, vi längtar ihjäl oss ibland.
Stor kram på er!!
Här kommer fina Jens hem med en överraskning för att fira att jag tagit mitt dykcert....
Plötsligt händer det.... Jamie reser sig från soffan och går först in i sitt o Olivers rum o städer, bäddar, sopar golvet.... går sedan vidare till mitt o Jens och gör detsamma...o avslutar med att pynta vår säng med girlanger (påtor som han själv har gjort och blommor som han plockade i trädgården....ser ni hans egentillverkade vas? Så himla söt var han den lille godingen.
Här firar vi Jens födelsedag... hurra hurra hurra!
Ja så här flyttar vi hus i Thailand :-)
Efter att ha hotat Oliver med pusskalas hittade vi honom här :-)
Naala tackar för alla hälsningar och låter meddela att henne tar man inte utan en fajt!
Jippi!!
Jimmy tar ett första dopp i poolen...
//Caroline
