Usch, ja nu vet jag hur en hund reagerar när den blir förgiftad. Vi har ju hört ändå sedan vi kom hit att hundar emellanåt blir förgiftade.... att muslimerna förgiftar dem eftersom hundar inom deras religion är något väldigt orent, ohyra helt enkelt. Igår morse så hittade vi Raggmunken död här inne på Papillons område...så sorgligt. (En lurvig grå hund som ofta kom till Papillon, vildhund utan ägare) Vi visste inte riktigt vad som hänt men vi tänkte ändå tanken att han kanske blev förgiftad. Först hittade vi inte Naala heller så vi blev oroliga att något hänt henne men hon kom snart springande tack o lov.

Sedan på eftermiddagen när jag precis börjat jobba så kom hon springande o luktade skunk....så jag tog och duschade henne o tvålade in henne (som jag får göra flera gånger i veckan :-). Sedan sprang hon iväg en sväng för att leka, hon brukar leka med kompisarna på väg mot stranden. När hon kom tillbaka la hon sig under bordet där mamma satt o åt och då rann det fradga från munnen....mamma skrek på mig direkt o jag slängde mig på telefonen o ringde till Lanta Animal Welfare. Under tiden sprang Naala iväg när vi kallade på henne (hon trodde nog att jag skulle duscha henne igen)...hon tog sig in till grannen men jag hittade henne under en av deras bungalows och nu hade hon börjat skaka okontrollerat o det bara rann vitt skum från munnen....jag drog fram henne och bar henne till Papillon. Allt bara rann ur kroppen på henne, hon både kissade o bajsade i min famn....usch...ni fattar inte min panik....jag insåg att det var kört. Jag, Ning o mamma gjorde allt vi kunde för att tvinga i henne råa ägg... vi måste få henne att kräkas men det gick inte....nu kunde hon inte stå upp längre, benen bara vek sig och hon började krampa....alltså hennes kropp krampade så kraftigt att jag var säker på att slutet var nära. Veterinären kom och vi fick upp henne på flaket....jag satt med henne i knät o hon skakade o krampade helt okontrollerat.... jag bara grät o försökte trösta henne allt jag kunde....jag var helt indränkt i bajs, kräk o fradga.

Veterinären kom ut till bilen med dropp och massor av sprutor o bara pumpade henne full...ingenting hjälpte. De sa att hon måste fått i sig hur mycket som helst för de hade aldrig varit med om att inte en spruta räckte för att stoppa kramperna...Naala fick 3 men ingenting hjälpte. De fick till slut in en nål i benet o fick igång droppet....vi måste få in vätska i hennes kropp för att rena och spä ut giftet...till slut blev hon lugnare o kramperna minskade.... vi såg på veterinären att chansen var minimal att hon skulle överleva. Vi satt med henne länge o sen fick vi lämna henne där medan vi åkte hem...både jag o Jens pussade henne o kände att vi nog inte får se henne mer...hon var nu väldigt drogad men hon reagerade på våra röster.

Vi var så himla ledsna.... och vi var livrädda för att telefonen skulle ringa eftersom det skulle betyda att hon var död. Natten gick o ingen ringde. Tidigt i morse gav vi Jens kaffe på sängen eftersom det är han födelsedag och vi blåste tillsammans ut ljusen alla fyra och bad allt vad vi kunde att Naala skulle överleva. Jag tog moppen strax efter kl 7 o åkte över till centret. Naala lyfte på huvudet o började vifta på svansen när hon såg mig. Känslan var otrolig, nu grät jag av lycka istället. Jag ringde Jens o berättade o han blev så himla glad. Nu har vi varit där igen och pratat med veterinären...faran är väl inte helt över men det ser väldigt ljust ut. Hon har fått dropp hela natten, både kissat o kräkts mycket (vilket är jättebra). Hon är väldigt medtagen o hennes ögon är blodsprängda, men hon lever!! Hon kommer behöva stanna hos veterinären ett tag, vi måste nu övervaka hennes lever o njurfunktioner....giftet kan ha gett inre skador för hon kräktes blod.

Nu vet vi att även Lasse dog igår av förgiftning...en jättefin hund som ofta varit här på Papillon. Oliver döpte honom till Lasse o det var hans favorit. Både raggmunken och Lasse dog ensamma, det tog förmodligen många timmar av plågor....det gör riktigt ont. Vi kan verkligen inte förstå hur någon människa kan göra så här, det är obegripligt, det vore ju bättre om de sköt hundarna istället om de nu måste ta död på dem . Jag o Jens började prata om att det är ju så här vi gör mot råttor. Plågas de lika mycket? För i så fall kan vi aldrig mer lägga ut råttgift, det måste finnas andra mer humana sätt.

Nu ska vi njuta av Jens födelsedag och senare ska vi åka bort o gosa lite med Naala igen. Vi ska också lägga upp en plan för hur vi ska undvika förgiftning i framtiden. Tyvärr lär det bli så att Naala måste vara fastbunden i löplina hela dagarna förutom när vi är ute o går med henne... hon kommer inte gilla det men om alternativen är att hon dör så måste vi göra så.


Heja Naala...kämpa på!!


Kram på er alla!

//Caroline