Tack gode gud för mina älskade barn...


Ja att livet går upp o ner har man ju vant sig vid..... och idag höll det verkligen på att kraschlanda!


Var är Oliver????

Jag hade precis börjat jobba på eftermiddagen när Jamie kommer uppspringande och säger att Oliver är borta. Jens, Jamie o Oliver var i bungen och bytte om....Oliver gick ut några minuter tidigare och skulle gå i förväg. När Jens är på väg upp med Jamie så säger Jamie att han såg Oliver gå åt andra hållet någon minut tidigare (alltså ner mot havet)....det verkade mycket konstigt för Oliver har aldrig tidigare lämnat Papillon.

För er som inte varit här så är Papillon inhängnat men det finns en bakdörr som leder mot en grusväg som går ner mot havet. I vilket fall så insåg Jens snart att Oliver inte var här uppe vid restaurangen och började då springa ner mot havet.....samtidigt börjar vi leta runt här uppe. Jag känner mig inte så orolig i början för Oliver tycker det är lite kul att gömma sig ibland men när man säger till på skarpen kommer han fram.

Minuterna tickar och nu börjar det kännas obehagligt, Jens kommer tillbaka från stranden o han är inte där..... jag tar moppen o börjar köra lite panikartat på vägen ner mot stranden...HAN MÅSTE JU VARA DÄR....men inte. Nu är halva Papillon iblandad i jakten, både personal, gäster och mormor o Jamie.

Nu har det gått rätt lång tid, kanske 20-25 minuter...jag försöker trycka ner paniken men den växer o håller på att kväva mig...jag rusar omkring o skriker hans namn, Jens likaså..... det värsta är hjälplösheten när jag inte vet åt vilket håll jag ska springa....jag ser att Jens flera gånger springer ner mot dammen som ligger på väg till havet..... han var livrädd att hitta honom där för mitt bland alla näckrosor var det som ett hål..precis som om någon försökt ta sig upp till ytan där....ja, ni kan ju förstå hans känsla. Vid det här laget kommer jag knappt ihåg något längre, jag bara springer åt ett håll, tar mig igenom staketet mot elbolaget bredvid och börjar irra omkring där. Jag ropar Olivers namn hela tiden och efter ett tag tycker jag mig höra hans röst långt borta... -här mamma!...men jag vet inte om jag inbillar mig...men sen hör jag igen o börjar springa in i skogen mot rösten. Hittar honom på andra sidan av en liten bäck...han stod där med Naala och berättade glatt att han o Naala hade hittat en jättevacker plats. Och jag bara grät...och grät.... o sen kom Jens springande ...o grät...vi kunde bara inte krama honom tillräckligt kändes det som. Jag tror ni alla kan tänka er känslan..... jag bara vände blicken mot himlen och tackade av hela mitt hjärta. Det finns de föräldrar som inte har samma tur som vi hade.... och mitt hjärta värker för dem.



Ibland behöver vi påminnas om vad som är viktigast i livet.... o jag behövde tydligen det. Jag som deppade över att vi förlorade en massa pengar igår för att vi fick ersätta en hel garderob åt våra gäster när tvätteriet tappade bort dem. Ännu en gång behövde jag påminnas om att pengar är bara pengar, det enda som är viktigt är att våra älskade är friska....



.... och att vi får älska och bli älskade :-)

Kram på er alla. Extra kram till älskade Anna som precis opererats. Och till en vän i Ljungby som går igenom en enorm sorg just nu.

//Caroline


Postat av: Jimmy Grönquist

Tur att allt gick bra,ha det så bra nu till vi ses

Postat den: 2012-02-08 / 14:55:30


Postat av: Corrina

Herregud....jag tror jag dör. Sätt en radiosändare på honom . Tack gode gud för att allt gick bra. Kram

Postat den: 2012-02-08 / 17:34:01


Postat av: Carina Polnäs

Gode Gud detta är ju alla föräldrars skräck, stackars er!Skönt att allt gick bra. Häromdagen skänkte vi Jens en tanke, vi åt kroppkakor till lunch, Hans ville äta redan vid tio tiden. Vi saknar Jens och pratar mycket om er, det blev inte som Bertil basunerade," att efter några månader tänker vi inte på dem mer". Ett uttalande av en riktig looser, eller hur? Var rädda om varandra, o hälsa Pg o Ingela från oss. Enzo har födelsedag idag, förstår inte att hans fosterföräldrar bara sticker iväg, sådär :) Många kramar från oss till er. Carina.

Postat den: 2012-02-08 / 19:55:39


Postat av: Cina Fantenberg

Så skönt att allt gick bra.

Jag förstår precis hur du kände. Har själv varit med om samma sak med Oscar när han har 2,5 år i Italien. Paniken går inte att beskriva.

Ja, man får sig en tankeställare ibland.

Sköt om er och varandra.



Hälsn//Cina

Postat den: 2012-02-08 / 20:13:32


Postat av: Eva

Usch vad hemskt, vilken tur att allt blev bra, gick direkt in till Melvin och kollade honom. Hälsa Jens o pg.

Eva

Postat den: 2012-02-08 / 22:06:50


Postat av: Anonym

Herregud en kall hand kramade mitt hjärta innan jag läst färdigt. Tack gode dud att allt gick bra. Ja, du har rätt . Alla måste vi vara rädda om varandra. Annas operation gick bra. Hon är hemma nu. Ta väl vara på er o ha det så bra. Tusen kramar Monica.

Postat den: 2012-02-08 / 23:33:12


Postat av: Anna

Herregud......

Hinner börja tjuta nästan varje gång innan jag läst färdigt......

Tack snälla för en extra kram, mår bättre än vad jag trodde jag skulle göra. Ska ha barnen till helgen, ja barnen är det bästa som finns.

Kram

Postat den: 2012-02-09 / 10:23:16


Postat av: Sara

Oliver, Oliver, rackarunge! Väldigt skönt att ni alla mår bra. Då fattas bara en hasp högt upp på den där bak-grinden...

Kram till er!!!!

Postat den: 2012-02-09 / 17:30:05


Postat av: Bodil Johansson

Oh gode gud, vilken tur att han kom till rätta!! Jag grät medan jag läste, alla föräldrars mardröm!!! La familia är allt!!!

Postat den: 2012-02-09 / 22:15:44


Postat av: Els-Mari

Hade en stor klump i halsen när jag läste detta om Oliver.Det får inte bara hända igen. Det är sant , att det viktigaste i livet är våra barn, och att man har varandra. Jag tänker på er varje dag, och som ni vet så har jag en stark tro på Gud, så jag ber ofta att han ska ta hand om er. Det är ju Jamies födelsedag på lördag, så jag önskar att han får en jättefin dag.STORT GRATTIS och många kramar från farmor. Ronny hälsar.Ha det så bra.

Postat den: 2012-02-10 / 18:54:36


Postat av: Ida

Så rätt, så rätt! Jag fattar inte att vi verkligen gång på gång glömmer bort vad som verkligen betyder nått...



Skönt att ni hittade lillfisen till slut, BUSUNGE!!



Kramar

Postat den: 2012-02-12 / 20:46:49


Postat av: Mellika

Kan inget annat än säga att -Tack Gode Gud att Ni hittade honom.

Jag VET hur den känslan bedövar hela ens kropp, sinne, tid och rum bara försvinner och man kan inte mer än att känna en olidlig kram runt hjärtat...

Ta hand om varann..Älskar Er<3

Postat den: 2012-02-16 / 16:41:15


  / Namn

  / Mail-adress

  / Bloggadress

Kommentar:




Spara uppgifter!