Tsunamivarning!!


Ja herregud, vad ska man inte vara med om här i Thailand ?! Så fort det blir lite lugnt o skönt så halkar vi in i nya äventyr o det här kunde jag nog varit utan känner jag.

Vi stänger ju redan kl 14 varje dag på Papillon nu så vi har gott om tid att hitta på saker. Vi bestämde oss för att bara dra iväg o köra motorcykel runt Lanta idag, det är ju så mysigt. Jimmy o mamma hängde på också. Vi var först uppe vid Viewpoint o tog en dricka på restaurangen...en fantasktisk utsikt o vi satt o filosoferade över vad det mörkblå i havet var, det var som stora skuggningar som rörde på sig hela tiden....fiskstim? Strömmar? Skuggor från moln?....ja vem vet. Vi åkte iallafall vidare ner på andra sidan ön och körde sedan hela den långa fina sträckan mot Saladan. När vi kör förbi templet så har det samlats en massa folk där o jag sa ändå till mamma som satt bakom mig på motorcykeln att det måste vara någon buddha-dag eftersom det är så mycket folk. Vi kom fram till korsningen mot Saladan o jag hör hur min mobil ringer...jag tänkte inte svara men kom på att det kanske var någon gäst som ville något så jag stannade till, tog av mig hjälmen o svarade. Det var Lisa som snabbt berättade att det gått ut en stor tsunami-varning....samtidigt inser vi att det är många andra som vet om det här för fullt med folk är på väg mot templet vi körde förbi o de vinkar åt oss att vända om. Känslan som kom i magen var verkligen jätteläskig... hur långt borta är vågen? Hinner vi till Papillon o varna gäster o personal? Hur högt upp kan vi ta oss? Tänk om vågen slår in om bara några sekunder!! Det började bli trafikstockning o vi vände om så snabbt vi kunde... vi fick tag på Weiw på Papillon som sa att alla visste o de skulle åka iväg nu.

Vi körde vidare till templet o parkerade motorcyklarna nere vid vägen...vi började småspringa upp för backen, jag blev stressad över allt folk o att jag hörde stackars barn skrika här o där, var är deras föräldrar? Vi tog oss igenom templet o vidare upp i djungeln...vägen upp var jättebrant o vi fick kämpa för att få upp barnen. Det var flera äldre människor som ramlade men blev hjälpta upp. De bar en pojke upp som var handikappad o inte kunde gå. Vi funderade över hur högt upp vi behövde ta oss.... jättesvårt att veta ju. Vi valde ut ett ställe där många andra också samlats o satte oss ner.

Vi hade ingen täckning på våra mobiler, bara Jimmys telefon funkade och det var ju störtskönt. Efter en stund ringde Corrina och sedan hade vi kontakt med henne löpande i flera timmar så vi fick veta vad som skrevs på nätet o vad som sas på nyheterna. Vi pratade även med andra svenskar o engelsmän som var med oss på berget o fick rapporter från dem. Tror Jimmy pratade med Jhonny o Frille också, telefonen ringde hela tiden. Det vi hörde var att det var 2 stora skalv, Indonesien skulle drabbas o förmodligen även vi men frågan var hur stark vågen skulle vara när den nådde oss. Corrina räknade ut på kartan att om den slog in över Sumatra och fortsatte vidare så skulle den komma till oss. En stund senare får vi höra att vattnet hade dragit sig tillbaka 1 km från Phukets stränder och att det var panik där....det förstår jag! Sedan fick vi massor av olika nyheter som inte stämde, det var mest rykten. Thainyheterna sa inte samma sak som Europa o vi visste inte vad vi skulle tro. Dock kände jag att hur pissigt det än var att sitta där bland myror o mygg ute i djungeln så vägrade jag gå ner innan vi visste säkert.

Självklart så drog ett oväder igång där vi satt o regnet började hälla ner samtidigt som det åskade rejält..... thailändarna skar av bananblad och delade ut till oss, så vi försökte skyla oss under dem. Även om barnen var jätteduktiga så började de gnälla nu, de ville hem. Vi hörde några andra barn som var hungriga o grät för det. O sen blev det mörkt...jättemörkt. Nu valde vi att gå ner för backen igen till templet, någon bedyrade att det var tillräckligt högt. Vi fick hala oss ner i lianer nästan för stigen upp var alldeles lerig o vi hade ju alla flipflop på oss. När vi suttit en stund nere i templet så kom polisen o sa att allt var ok..... han sa att alla nyheter gick ut med det. Jag var fortfarande osäker men så pratade vi med en till som bedyrade att allt var säkert och varningen hade dragits tillbaka.

Vi åkte hem blöta o trötta....vi hade suttit i djungeln i ca 4 timmar. Jens beställde mat nerför backen så vi fick lite o äta. Jag åkte ner o kollade till Papillon o personalen....alla ok. När vi kom hem här till lägenheten så satt det massor av människor utanför.... vi bor ju så högt upp så det är ju ett perfekt ställe att söka skydd på. Hade vi inte varit ute o kört så hade vi nog gjort bäst i att stanna hemma för hit upp kan ingen våg nå.

Nu sover hela familjen o jag sitter här o reflekterar lite. Känner mig tacksam över att allt gick bra....och att vi alla var tillsammans. Tänk vilken mardröm om hela familjen hade varit utspridd..o inga telefoner fungerade. Jag ska själv gå o krypa ner men först ska jag pussa lite extra på alla mina tre killar.


På väg upp i bergen...



Jamie o Oliver var jätteduktiga....trots att det var blött, kallt, fullt med myror o mygg.....och Jamie fick en jätteklåda från saften av bananbladet....man får tydligen inte hålla i det upptäckte vi.



Folk packade med sig väskor o allt möjligt....



Snart började några elda ..... det var ju rätt smart faktiskt, det håller ju myggen borta.



och så kom regnet.....men det är ju bättre o bli blöt i regnet än från en tsunami....:-)


Då var vi ännu en erfarenhet rikare!

Kram på er alla.... hoppas ni alla mår bra där hemma.

//Caroline


Postat av: Emelie

Hej!

Vad skönt att det inte blev nåt av tsunamin! Gud vad läskigt. Hörde det på jobbet idag, blev orolig för er med en gång då jag följer bloggen.

Har aldrig kommenterat här innan men är en tyst läsare som ser fram emot varje inlägg du gör!

Är så avis över att ni lever drömmen!

Ska krama extra på mina små ikväll med. <3

Kramar Emelie.

Postat den: 2012-04-11 / 18:25:32


Postat av: Monica

Tack o lov att ni alla mår bra. Corrina o jag följde nyheterna hemma hos henne. Vi var riktigt oroliga ett tag. Tusen kramar till er alla. Monica.

http:///gronqvist.blogg.se Postat den: 2012-04-11 / 21:26:09


Postat av: jonas grahm

Oj vad ni skräms där borta det är riktigt jobbigt å höra sådana nyheter här hemma när min kompis Jimmy är där med hälften av sina anhöriga. Häls. Jonas med familj

Postat den: 2012-04-11 / 21:39:08


Postat av: Jimmy Grönquist

Jonas nu fick jag styra upp allt själv nu när du inte var med men allt gick jätte bra.Jag har ju varit med i scauterna i många tuffa år med träning o beredskap.

Postat den: 2012-04-12 / 03:42:12


Postat av: Jens

Ja du Jonas, nu var det ju inte riktigt så som Jimmy berättar. Han fick självklart panik så några thai tjejer i tonåren fick brotta ner han och hålla fast han tills han lugnat sig. Resten av kvällen grät han som ett litet barn och gnällde att han ville hem.

Postat den: 2012-04-12 / 04:52:11


Postat av: Caroline o Jens

Tack Emelie för omtanken, roligt att du följer oss! :-)

Postat den: 2012-04-12 / 16:44:51


Postat av: Frallan

Intressant läsning Caroline. Frank här förresten, det var jag som var och hälsade på er förra veckan.

Vi hörs, jag kanske har personal till er också.

http://tastelikechicken.blogg.se/ Postat den: 2012-04-12 / 17:25:10


  / Namn

  / Mail-adress

  / Bloggadress

Kommentar:




Spara uppgifter!