Åhhhh vad vi längtar nu!! 1 dag kvar att jobba....snacka om fredagsmyyys imorgon :-)

Det kan faktiskt vara så att allt löser sig med visumen..... vågar inte riktigt tro på det ännu men en ängel viskade i mitt öra att de ska komma till oss med post på tisdag. Det var i o försig på thailändska så jag kan ha missuppfattat...

Var hemma med Jamie tisdag och onsdag eftersom han opererade käken.... fick nästan hela köket flyttstädat. Insåg att vi måste vara 4 grisar i vår familj, usch vad skitigt det var på sina ställen. Konstigt att jag inte har sett det innan men det är som att man bara ser det man vill se. I sop-skåpet under diskbänken fanns en hel del odlingar kan jag säga....ej ätbara! Tur det inte är min uppgift att städa bungarna i Thailand.....för det är ju Jens jobb ;-)

Ni kanske undrar hur det gick för Jamie...det gick jättebra. Innan han sövdes ner så fick han först lite "lugnande" o det tyckte han var toppen, han fnittrade o kunde knappt sitta upp..... han tyckte det kändes coolt sa han :-)
Sen sövdes han ner o de opererade bort en tand som vuxit fast i hans käke...efteråt var han lite risig o kräktes en del av narkosen men dagen efter mådde han bra igen. Idag är han i skolan.

Förutom städningen så är det mest fokus på att hinna träffa alla en sista gång nu. Vi har haft avtackning för mig på jobbet o jag fick en verktygslåda att ta med till Thailand full med typiskt svenska varor, ex hjortronsylt, surströmming, kaviar, sill, knäckebröd osv..... så gulligt :-) Jag kommer verkligen att sakna Contribe och alla underbara arbetskamrater där, svårt att hitta en bättre arbetsplats. Jens blev avtackad av sin klass igår, fick ett jättefint kort, blommor och en mankini..... som han lovat att posera i på bloggen så ni har väl alla något att se fram emot :-) Ikväll ska vi träffa Sara o Mattias o till helgen blir det familjen....sen åker vi till Ljungby för att träffa resten av familjen.... det blir svårt att vara utan alla nära o kära.

Tänk att vårt nya liv börjar om bara en vecka!!!! Får nästan andnöd när jag tänker på det...DET ÄR SÅ SPÄNNANDE!! Kommer det gå bra? Kommer vi trivas? Kommer vi bli så frälsta så vi stannar där resten av livet? Eller kommer vi hem om ett år med svansen mellan benen o skulder som gör att vi får ha dubbla jobb resten av livet och bo hemma hos släktingar?? :-) Ja det får tiden utvisa!

Pöss o kram!

/ Caroline