Tack allihop för alla fina kommentarer kring Teddy, härligt att det kommer något gott ur något tragiskt ibland.

Men visst är livet verkligen som en berg och dal-bana?? Det enda man kan trösta sig med när man har deppiga dagar är att det är väldigt troligt att nästa dag blir bättre :-)..... och det var precis vad som hände mig för om det kändes deppigt i lördags så blev söndagen raka motsatsen, en av de bästa dagarna i mitt liv!

Vi blev väckta kl 7 av mamma som berättade att jag o Jens skulle iväg idag, hon var inte inblandad utan vi skulle bli upphämtade och hon skulle ta hand om barnen. Pirrigt!! Kl 7.30 kom Palm Beach Divers bil och hämtade oss, sa bara till att vi skulle ha badkläder.

(För er som inte vet så är Palm Beach Divers en väldigt bra dykfirma här på Koh Lanta och vi är nära vänner med Lisa och Lars som äger firman. Jag tränar ofta ihop med Lisa och de är här och äter nästan dagligen.)
Och nu hade alltså Lisa planerat en överaskningsdag för mig och Jens, hon tyckte vi behövde det efter alla utmaningar :-)

Vi blev så himla glada, vilken underbar vän hon är!! Vi förstod ju ganska snart att vi skulle få åka ut på havet med deras dykbåt.....och vi trodde att vi skulle få snorkla men när vi möttes upp av Lisa på Palm Beach så säger hon att vi ska få dyka!! Det kostar ju vanligtis multi, en heldag med dykning kostar ju ca 8000 bath för oss två så vi blev verkligen glada och tacksamma över en sån generositet. Jag har ju ännu inget dykcert och jag har ju liksom skjutit lite på det eftersom jag känt mig lite rädd..... fick ju panik för några år sedan när jag skulle försöka och varje gång jag tänkt på att jag ska ta dykcert så har den här känslan kommit tillbaka. Men nu när jag stod där och Lisa erbjöd mig att göra "prova på dyk" som det kallas där man får gå ner på 11-12 meter så kände jag att jag bara inte kunde säga nej.

Hela vägen ut till dykplatsen så kände jag mig inte alls väl till mods, försökte tänka på annat. Och sen var det dags, Remco vår dykinstruktör (vi känner honom sedan innan för alla dykare på PB brukar vara på Papillon och käka) visade mig utrustningen och förklarade lite tecken och regler för mig. Sen hoppade vi i.... det kändes rätt ok eftersom vi först skulle in på grunt vatten och göra lite övningar. När vi sedan satte igång med övningarna så kom mycket riktigt panik-känslan tillbaka och jag blev så jäkla ledsen på mig själv..... vad pinsam jag är!! Jag kunde inte fortsätta utan fick snabbt ta mig upp till ytan igen. Remco var ju kolugn och gav mig tid.... jag försökte igen och det gick men jag kände hela tiden hur paniken lurade under ytan.

Vi simmade iväg och kom djupare o djupare... jag kunde verkligen inte njuta, när Jens pekade på något han ville visa så kände jag bara för att ge honom fingret. Det kändes inte bra och jag kunde dessutom inte få ordning på höjdreglaget, antingen flöt jag upp eller sjönk jag som en bomb.... sen fylldes masken med vatten och när jag som jag lärt mig sträckte huvudet uppåt för att tömma så sjönk jag snabbt mot botten och stack mig på de där svarta sjöborrarna, det var precis så att Remco hann fram och tog tag i mig. Efter ett tag kände jag att NEJ DET HÄR GÅR INTE, JAG MÅSTE UPP!!.... och tittade uppåt o insåg att det var aslångt upp till ytan.... vad ska jag göra?? Att stiga för fort utan att tryckutjämna är ju farligt men jag kände att jag måste bara upp....NUUUU!! Remco var framför mig och han tittade inte på mig så jag var tvungen att fokusera tills jag fick kontakt med honom..... o jag försökte bry mig om fiskarna som simmade förbi....andas...andas.... o sen kände jag att paniken la sig..... o efter en stund var den helt borta. När Remco tecknade till mig o frågade om jag var ok så kunde jag tack o lov teckna OK tillbaka :-) När dyket var över o vi kom upp till ytan så var jag riktigt glad.... jag klarade det! När Jens frågade vad jag tyckte så var jag tvungen att vara ärlig o svara.... nja... jag vet faktiskt inte riktigt om det här var min grej.

Vi åt lite lunch och solade.....sedan kom vi till dykplats två för dagen. Nu visste jag ju vad som gällde och jag visste ju att luft får jag ju iallafall, man får ju nästan mer luft genom den där tuben än man får på land. Och gissa vad.... det här dyket blev magiskt...underbart....perfekt....och sen var jag såld. All panik var som bortblåst, det var bara en helt annan värld, en fantastisk upplevelse....det är alldeles tyst och man hör bara sin egen andning. Allt är så grymt vackert och färggrannt..... det finns så mycket att se där nere att man inte hade fått fram ett ord även om man kunde prata. Att se hur alla dessa ovanliga, helt galet konstiga fiskar, sniglar och arter jag inte ens visste fanns leker kring anemonerna och i alla skrymslen och snäckor..... wow. Jag ville att dyket aldrig skulle ta slut.... jag ville stanna här för evigt. En stor sköldpadda simmade förbi oss bara en meter bort, vi kunde nästan röra den.

På vägen hem när vi satt o solade på däck så föreslog jag för Jens att jag kanske skulle blir divemaster istället, det är ju ändå inte bra att vi jobbar båda på Papillon..... den idén gillade inte Jens, han tyckte att det var han som skulle bli det istället :-) Nu har vi hittat en passion som vi delar och jag tror att vi framöver kommer lägga varenda krona som blir över på dykning.... jag har inte kunnat sluta tänka på det sedan vi kom hem, jag vill bara ner igen. Nu ska jag snabbt som attan ta dykcertet, tänkte börja nästa vecka så att jag är klar när vi åker till Bali för där ska det tydligen vara jättebra dykning också.



Här är vi på väg ner till stranden från Palm Beach Divers lokaler... Lisa är den mörka tjejen till vänster om Jens. Hon kommer från Holland och är gift med Lars som är dansk.



Här är deras dykbåt...



Besättningen för dagen....



Här går Remco igenom utrustningen ..



Vi är på väg till Koh Bida som skymtar i bakgrunden...



För liten??? Absolut inte!!! ;-)



Då var det dags, här tar jag första steget ut på andra dyket..... Remco vår dykinstruktör har en undervattenskamera och han satte vårt minneskort i den så att vi skulle få lite minnen förevigade...



Jens håller täten...



Ser ni den blå coola snigeln...



Det var fisk överallt och ibland simmade vi in i så stora stim att jag inte såg handen framför mig...



Hej säger Nemo... Dorisfiskar var det också gott om.



Nu är jag på G.... :-)



Om ni tittar nog på bilden så upptäcker ni den coola stenfisken...



Lionfish...hur vackra är inte de??



Korallerna i närbild...



En Porcupine fish..... och ni ser även sjöborrar som jag stack mig på, jäklar vad det brände.



Här är vi tillsammans, det var jättekul att uppleva det ihop (när jag väl kommit över panikkänslan vill säga)
Kolla hornen som växer ur mitt huvud :-))



En annan värld.... det går inte att jämföra med att snorkla, här är man omgiven på ett helt annat sätt, svårt att förklara men det är verkligen en av de coolaste upplevelserna jag varit med om.



Allt är så himla färgglatt....och har så ovanliga former.




Vilken dag!!

Nu måste ni alla komma till Lanta o ta dykcert :-).... eller iallafall göra några provdyk.


// Kram Caroline